Det är något speciellt med ny elektronik. Långt innan prylarna släpps på marknaden trånar vi efter dem i tidningar och numera allt oftare på nätet. Ofta utan att ens veta vad vi ska med dem till.

Jag köpte en iPhone 3GS i vintras (och fick den stulen i somras). Det låter säkert helfånigt, men huvudskälet till att jag köpte den var att det gick att skriva kinesiska på den. Och så fanns det ju ordböcker och annat trevligt som appar. Jag var således en iPhone-ägare som bara använde bråkdelen av alla funktioner.

Och nu sitter jag här och trånar efter en Kinect. Jag är inte alls för att hoppa och vifta framför TV:n. Jag trivs utmärkt med min handkontroll i soffan och imponeras heller inte av något av releasespelen (möjligen med undantag för Dance Central, men dans framför TV:n är nog inte riktigt min grej). Min övermöblerade lägenhet har knappt plats för något hoppande ståhej framför TV:n. Dessutom är Kinect rätt dyr. Och ändå sitter jag här och är nära att klicka på ”förboka” på en spelsajt.

Nu ska jag besinna mig och inte göra det. Men att jag, som egentligen inte har ett enda skäl att lägga 1 500 kronor på en rörelsesensor till Xbox 360, ändå funderar på att göra det är en klapp på axeln för Microsoft. En titt på allehanda spelforum visar att många kritiska röster är på väg att ändra åsikt. Microsofts kommer att lägga ofattbara 3,5 miljarder kronor på reklam för Kinect. Det är som en hel konsollansering det. De skämtade inte.

Kinect kostar 1 490 kronor separat. Men köper du bundlen
med Xbox 360 250 GB behöver du bara punga ut med 3 195 kronor.
Då kostar Kinect plötsligt bara 856 kronor.