Det var fjolårets kanske mest uppmärksammade film – 12 years a slave. Vinnare av tre Oscar och hyllad i hela västvärlden.
12 years a slave skildrar en oerhört mörk tid av amerikansk historia. Den har vissa likheter med Pianisten, som skildrar en intelligent musikers liv under nazistisk pina och förtryck. Chiwetel Ejiofor gör en lika stark rollinsats som Adrien Brody.
Men Polanskis film är betydligt bättre dramaturgiskt. Pianisten känns nästan dokumentär i sin framtoning och är superb in till minsta ansiktsuttryck. Den styrkan finns inte riktigt i Steve McQueens film.
12 years a slave är en väldigt stark film, inget snack om saken. Ämnet kräver nästan det. Men jag kan tycka att McQueen går miste om en del tillfällen att göra den ännu starkare och mer spännande.
När slutet kommer är därför min känsla främst att denna film hade kunnat vara flera snäpp bättre. Alla bör ändå se den för att påminnas om vilka bottenlösa katastrofer som väntar när respekten för mänskligt liv och lika rättigheter går förlorad.
