Det har gått nästan tio år sedan arkeologen, äventyraren och charmören Nathan Drake bokstavligen hoppade in i våra hjärtan. När det nu sätts punkt för serien sätts även en ny standard för såväl grafik som berättande i spel. Naughty Dog har skapat sin vackraste och mest ambitiösa produkt hittills. Men som spel betraktat är Uncharted 4: A Thief’s End inte det bästa de åstadkommit.
Den som spelar om det första Uncharted i dag ser omedelbart dess uppenbara brister. Men 2007 var det en liten revolution i äventyrsgenren. Naughty Dog följde upp det med ett av tidernas bästa actionspel, Uncharted 2: Among Thieves.
När den fjärde delen nu är här har Nathan Drake lagt äventyrandet på hyllan, gift sig och tagit ett vanligt jobb. Han har inga ambitioner att återvända till gamla jaktmarker. Förrän Sam dyker upp, storebrodern som Nate trodde var död sedan 15 år. Av kärlek till sin bror, och egentligen utan ett riktigt val, tvingar sig Drake ut på ett sista stort äventyr. Det är ett äventyr där han riskerar inte bara sitt liv utan också sitt äktenskap och det nya liv han skapat med Elena.
Uncharted 4 känns lite mer vuxet än de föregående delarna men utan att förlora charmen och glimten i ögat. Dialogen är lika skämtsam som vanligt, vilket skapar en besynnerlig diskrepans till de våldsamheter och det allvar som finns i berättelsen men samtidigt håller mig som spelare på gott humör. Skämten till trots är det mer människa än karikatyr över både Nate, Sam och fienderna nu.
Det som Naughty Dog utvecklat mest är berättandet. The Last of Us har uppenbarligen lagt ribban. Det är därför inte förvånande att även röstskådespeleriet är i absoluta toppklass. Grafiken på PS4 möjliggör ett minspel från karaktärerna som gör dem levande och det osagda ordet blir en del av konversationen.
Den kanske största utvecklingen vid sidan om grafiken är kontrollen. Nate har begåvats med ett antal nya rörelsemönster. Dels kan han nu glida nedför backar och slänter för att ta sig ned snabbt, dels har Naughty Dog gett honom en änterhake för att svinga mellan plattformar samt klättra upp och ned för klippväggar. Det är även möjligt att slå ut fiender genom att angripa dem ovanifrån. Och jo, en spik för att klättra där det saknas avsatser införs också. Plötsligt känns det nästan som att jag har förflyttats till Sibirien i Rise of the Tomb Raider. Det är minsann ingen dålig förlaga, även om Crystal Dynamics lyckades göra klättrandet lite mer effektfullt än det vi bjuds på här.
För första gången i Uncharted-serien är smygande en betydande del av överlevnadsstrategin. Periodvis finns högt gräs att gömma sig i för att kunna plocka fienderna en efter en eller ibland helt undvika dem. Detta är ett välkommet inslag, även om väntandet i gräset ibland kan bli enahanda eftersom Nate till skillnad från Lara och Joel inte begåvats med kunskapen att kasta föremål för att påkalla uppmärksamhet.
I sina bästa stunder är Uncharted 4 fenomenalt. Vansinnesfärderna som blivit seriens signum är tillbaka, och det finns ögonblick i det här spelet som överträffar det mesta, ja nästan allt, som andra spelstudior någonsin presterat. Men spelet är inte fritt från brister. Här finns ett antal kapitel som är både enahanda och rent av tråkiga. Tempot går ned under för lång tid och plötsligt inser jag att jag har ägnat nästan ett helt kapitel åt att klättra och svinga mig mellan klippblock.
På ett område levererar Naughty spelet igenom – miljöerna. Det är därför synd att dessa vackra omgivningar nästan enbart fungerar som transportsträckor. Det finns, förutom några obligatoriskt utslängda föremål för den som vill samla för samlandets skull, väldigt lite att upptäcka vid sidan om huvudleden. Linjärt har Uncharted alltid varit, men det känns nästan lite slösaktigt att inte fylla de bedårande miljöerna med små sidohistorier.
Spelmässigt är Uncharted 4 väldigt likt föregångarna. Mest tid ägnas åt att svinga och klättra uppför berg och byggnader. Upptäcka att huvudingången är låst eller blockerad. Hitta en väg runt. Sättet att ta sig förbi hinder blir väldigt snart enahanda. Här känns Naughty Dog lite lata. Spelet innehållet oerhört många trasiga trappor och trappstegar som måste passeras genom att Sam eller Nate skickar ned en påpassligt utplacerad låda på hjul. Petitesser, visst, men när jag knuffar ned en exakt likadan låda för tionde gången kan jag inte låta bli att fnissa.
Vi bjuds på flera hisnande biljakter och storslagna bataljer i gamla vackra städer och slott. Ändå är Uncharted 4 inte ett dugg överraskande spelmässigt. Det lånar från såväl tidigare delar i serien som Rise of the Tomb Raider, och det återanvänder faktiskt till och med vissa scener ur Uncharted 2. Inget här är revolutionerande, men alla enskilda komponenter är så pass bra och helheten så imponerande att det i slutändan inte gör så mycket.
Fullpoängarna och superlativen har haglat över detta spel. Till viss del kan jag tycka att många har bländats av hur spelet ser ut. För många som inte spelat de tre första delarna kommer Uncharted 4 kännas nytt, fräscht och fantastiskt. Vi som spelat, och älskat, de tidigare spelen kan se att Naughty Dog återanvänt exakt samma formel igen. Visst fungerar det fortfarande, men det känns inte lika fantastiskt en fjärde gång.
Det som däremot är fantastiskt är presentationen och inramningen. Animationerna, grafiken, skådespeleriet, dialogen – detta är en förstklassig produktion utan sprickor i fasaden. Väldigt få studior kommer ens i närheten.
Det är framför allt berättelsen och miljöerna som håller mig klistrad. Historien är fängslande, skickligt berättad och med ett antal vändningar som får det att tända till. Detta är med bred marginal den bästa historien i ett Uncharted-spel hittills. Fienderna är dessutom mänskligare och deras motiv mer trovärdiga än i tidigare spel.
Temat i Uncharted 4 är avslut, och det känns helt logiskt att Nathan Drakes resa slutar här. Naughty Dog avslutar sin berättelse med flaggan i topp. Men efter detta fjärde äventyr känner jag en mättnadskänsla som påminner om när du ätit lite för mycket godis. Det hade varit svårt att krama ut mer ur detta koncept.
Naughty Dog vänder blad. Det gör vi också. Med ett nostalgiskt leende.
+ En både fängslande och mänsklig historia
+ Ett grafiskt mästerverk
+ Fantastiska miljöer
+ Mer variation än tidigare
– Inget som direkt överraskar
– Scener återanvänds från tidigare spel
– Återblickarna till barndomen tillhör spelets svagare delar
Betyg: 9/10
Format: PS4
