En liten flicka i gul regnrock. Späd. Med kurrande mage. Och med endast sina små snabba barnfötter som försvar när farorna lurar runt hörnet. Få spel har speglat ett barns utsatthet så tydligt som svenskutvecklade Little Nightmares.
Fångad i någon sorts farkost till havs är det din uppgift att ta dig ut. Världen gungar och kränger, knakar och brummar. Jag går balansgång längs ett stålrör som ser iskallt ut mot mina nakna fötter. Flickan med namnet Six är en hårding, tänker jag. Fast besluten att ta sig uppåt, uppåt, bort från denna hemska tillvaro.
Under mig ser jag snart en magnifikt korpulent person som sköter köket. Han flåsar och frustar som personer med den kroppshyddan tenderar att göra. Jag inser att om jag ger mig tillkänna kommer jag hamna i någon av grytorna. Eller i ugnen.
Little Nightmares handlar om att hålla sig osynlig. Att smyga runt och hinna förbi innan du blir tagen. Utsattheten är påtaglig, men det finns gömställen att nyttja. Detta är i hög grad en sorts kurragömmalek, och när jag befinner mig på tryggt avstånd ovan mina fiender känner jag en lekfull känsla att retas med dem.
Fienderna består av ett slags deformerade människor. Två av dem för tankarna till mardrömsmodeller av Werner & Werner.
Det är lätt att dra paralleller till Playdeads Inside. Spelen delar de svarta och groteska miljöerna, men medan Inside är ett mer enkelspårigt pusselspel är Little Nightmares i grunden ett plattformsspel med stealth- och vissa pusselinslag. Här gäller det att börja springa vid rätt ögonblick, tajma hoppen och inte fastna på något längs vägen när du blir jagad. Vissa passager fick jag spela om ett antal gånger innan rätt rytm satt i fingrarna.
Miljöerna är till skillnad från de drömlika och sterila i Inside egentligen ganska ordinära. Detsamma gäller fiendernas vardagliga sysslor. De skrämmer med sin blotta närvaro. Genom att förvrida perspektiven och omgivningarna lyckas Tarsier förmedla en känsla av att befinna sig i en mardröm. Det är oerhört effektivt och den tillskruvade atmosfären skapar en konstant obehagskänsla.
Ljudet är det som fångar mig mest. Den tunga andningen hos de vanställda figurerna. De gälla skriken. Den geggiga hanteringen av de köttstycken som finns i köksmiljöerna. Sammantaget skapas en ljudbild som är kort sagt fenomenal.
Pusslen är kanske i enklaste laget och hade definitivt kunnat utvecklas. Miljöerna bidrar dock till att göra även det simplaste pussel lite intressant. I hur många spel måste du tillverka korv för att komma vidare? Medan Inside var nattsvart finns här en komisk ådra som jag välkomnar.
Efter omkring tre timmar är det slut, och jag längtar efter mer. Little Nightmares är ett kort men intensivt äventyr som förtjänar att upplevas. Helst i ensamhet med hörlurarna på.
+ Ljuvligt mardrömslika miljöer
+ Helt fantastisk ljudbild
+ Fiendekaraktärerna förtjänar en utställning
– Kontrollen kan vara lite oprecis ibland
– Begränsat omspelsvärde
Betyg: 8/10
Format: Xbox One, PS4, PC
Det går lika bra med selleri!