Jag har tagit en lång paus från Assassin’s Creed. Det första spelet släpptes 2007 och var oerhört imponerande på flera sätt. Ubisofts sätt att skapa och låta spelaren ta del av historiska miljöer var nästan unika.
Men spelmässigt var det tråkigt, och efter att ha gett upp Assassin’s Creed II insåg jag att detta nog helt enkelt inte var min kopp te och drog vidare.
Sedan något år tillbaka började nyfikenheten på serien återvända. Den har förändrats en hel del, trots allt. Ubisoft tog ett års extra paus och släppte sedan Origins, en nystart som utspelades i det gamla Egypten.
Nu är det Greklands tur. Assassin’s Creed Odyssey är här.
Jag måste säga att jag är imponerad. Origins ligger fortfarande och väntar på mig, så detta är mitt första återbesök i Assassin’s Creeds värld på många år. Inriktningen är ny. Detta känns mer som The Witcher III än Assassin’s Creed från 00-talets slut.
Riktigt så magiskt som Geralts äventyr blir det aldrig. Men jag gillar vad Ubisoft har gjort med sin välmjölkade serie. Grekland har inte varit så här vackert sedan jag besökte landet som barn. Och då spelar jag inte ens detta på Xbox One X, vilket jag egentligen borde. Här finns hur mycket som helst att göra för den som har tid och lust.
Kan man bara stå ut med de ostiga röstskådespelarna med sina fejkade dialekter är detta helt klart ett stort äventyr värt att uppleva.