Vi lämnar 10-talet och går in i 20-talet. Vad kan väl passa bättre än att utse de 25 bästa spelen under decenniet som gick?
En sådan här lista är förstås strikt subjektiv. Helt och hållet mina tankar och åsikter. Det kommer förmodligen saknas många spel du gillar här.
Sådana här listor är roliga eftersom den ena inte är den andra lik. Entertainments har inte ett enda spel gemensamt med Polygons på topp 10, exempelvis. Så måste det vara. Vissa spel exkluderas eftersom få spelar allt och även de som gör det har olika smak.
På min lista finns varken Fortnite, GTA V eller Overwatch, däremot ett antal spel jag anser förtjänar mer uppmärksamhet än de har fått.
När jag försökte komponera ihop listan påmindes jag om hur oerhört många bra spel som har släppts de senaste tio åren, och vilken fantastisk generation framför allt den förra var.
25. Assassin’s Creed Odyssey (PS4, XBO, PC 2018)
24. Bayonetta 2 (Wii U 2014)
23. Red Dead Redemption II (PS4, XBO 2018, PC 2019)
22. Puppeteer (PS3 2013)
21. Gears 5 (XBO 2019)
20. Halo: Reach (X360 2010)
19. What Remains of Edith Finch (PS4, XBO, PC 2017)
18. Super Mario 3D World (Wii U 2013)
17. Dreamfall Chapters (PC, PS4, XBO 2014-17)
16. Forza Horizon 3 (XBO 2016)
15. Detroit: Become Human (PS4 2018)
14. Sonic & All-Stars Racing Transformed (multi 2012)
13. Rise of the Tomb Raider (XBO, 2015, PS4, PC 2016)
12. Yooka-Laylee and the Impossible Lair (PS4, XBO, PC 2019)
11. Uncharted 3 (PS3 2011)
TOPP 1-10
- The Last of Us (PS3 2013, PS4 2014)
Naughty Dogs mästerverk satte en ny nivå för historieberättande i spel. Karaktärsutvecklingen var något vi inte riktigt sett i spel förut, likaså det fantastiska röstskådespeleriet. The Last of Us är ett spel som berör som få andra. Än i dag. - BioShock Infinite (PS4, PC, XBO 2013)
Det tredje spelet i BioShock-trilogin är inte allas favorit. Men det är min. Den smart berättade historien, den starka kvinnliga karaktären Elizabeth och det gudomligt vackra Columbia, staden ovan molnen, fick mig på fall då och får det fortfarande. - Rayman Legends (multi 2013)
Ubisoft lyckades skapa det närmast perfekta plattformsspelet när de snickrade ihop Rayman Legends. Jag hittar inga svagheter här, det är bara oförfalskad spelglädje rakt igenom. Det får mig att le hela tiden, även när det blir utmanande. - Forza Horizon 4 (XBO 2018)
De klassiska arkadracingspelen är i princip borta. Kvar finns simulatorer. Och så finns Forza Horizon, som är ett slags mellanting. Playgrounds racingserie har alltid varit bra, men i den fjärde delen poleras diamanten mer skinande ren än någonsin tidigare. Forza Horizon 4 är nära på det perfekta racingspelet. - Tearaway (PS Vita 2013)
Det görs knappt några spel som Tearaway. Det är enkelt och ändå så fullproppat med innehåll, charm och fantasi. Media Molecules lilla äventyr, klippt och skuret helt i papper, erbjuder en stor spelupplevelse med kontrollen och spelaren i fokus från start till mål. - Donkey Kong Country: Tropical Freeze (Wii U 2014, Switch 2018)
Många blev besvikna när det avslöjades att Retro Studios arbetat på ett nytt Donkey Kong. Wii U behövde inte ännu en gullig plattformare. Men Tropical Freeze visade sig bli ett av de bästa spelen på formatet och en formidabel upplevelse i allt från kontroll, miljöer, utmaning och trallvänlig musik. - The Witcher III: Wild Hunt (PS4, PC, XBO 2015)
CD Projekt Reds mäktiga epos The Witcher nådde sin absoluta topp i den tredje delen. Wild Hunt är vansinnigt imponerande och nästan övermäktigt att ta sig an. Unikt här är att även de små valfria sidouppdragen innehåller engagerande historier. Det är en farlig värld och ändå vill jag inte lämna den. - Sonic Mania (multi 2017)
Sonic har aldrig trivts i tre dimensioner. Storhetstiden var i 2D på Mega Drive. När Sega tog igelkotten till Dreamcast började en förfärlig era av dålig bandesign, slirig kontroll och usel kamera. Det är tack vare fans som Sonic Mania existerar. Detta är inte bara ett sammanfattning av Sonics 90-tal, det är en ren kärleksförklaring. - Inside (multi 2015)
Playdead följde upp Limbo med ett spel i samma anda. Men även om Inside var i färg var det svartare och för den uppmärksamme fullt av referenser till obehaglig europeisk nutidshistoria. Smarta pussel, en tät kontroll och en ansiktslös pojke i gediget obehagliga miljöer resulterade i ett av decenniets bästa spel. - Alan Wake (X360 2010)
Denna episodbaserade skräckis tog mig med storm. Det fanns brister i striderna, men atmosfären var supertät, berättelsen fängslande och musiken trollband mig. Fortfarande är Alan Wake det bästa Remedy gjort.
