Det finns filmupplevelser. Och så finns det filmupplevelser. Vissa slår igenom stort på vita duken och blir omedelbara klassiker. Andra kommer mer smygande och växer med tiden. Nyckeln till frihet är en sådan film.
Jag minns att jag såg den för första gången under konfirmationslägret. Däremot har jag inga bestående minnen av mina intryck av filmen då. Som fjunig 13-åring med tankarna någon annanstans gjorde jag nog inga djupare analyser av Frank Darabounts mästerverk.
Det har spekulerats i varför den inte slog igenom direkt. Morgan Freeman, som gjorde en oförglömlig roll som Red (egentligen en märklig casting eftersom karaktären är en rödhårig irländare i den novell som filmen är baserad på), trodde att det kunde ha haft en del med filmens titel att göra. Shawshank Redemption var helt enkelt inte en titel folk lade på minnet, och en films framgång hänger en hel del på mun-mot-mun-metoden. Åtminstone på 90-talet.
Jag har sett om Nyckeln till frihet många gånger genom åren. Det var min och min framlidne fars favoritfilm, vilket nästan gör det till en lite privat upplevelse att se om den. Jag gör det alltid ensam.
Det krävs något speciellt för att en fängelsefilm om manlig vänskap ska bli så här klassisk. Darabounts film är fascinerande perfekt i allt från casting och dialog till foto, musik och tempo. Morgan Freeman kallade manuset för det bästa han hade läst, och så var det säkert. Slutscenen var dock inte med från början, och jag är glad för att de lade till den.
Nyckeln till frihet är en sådan där film som växer hela tiden och där jag upptäcker nya detaljer nästan varje gång jag ser den. Den innehåller en rad oförglömliga scener. Alla som gillar filmen har sina favoriter. Min personliga favorit är takscenen där Andy sätter allt på spel och inte bara vinner någon sorts respekt hos vakterna utan framför allt hos sina medinterner. Det är en fantastisk scen som både sår ett frö av hopp och visar vad en stund frihet faktiskt kan betyda för ofria människor.
We sat and drank with the sun on our shoulders and felt like free men. Hell, we could have been tarring the roof of one of our own houses. We were the Lords of all Creation. As for Andy, he spent that break hunkered in the shade, a strange little smile on his face, watching us drink his beer…You could argue he’d done it to curry favor with the guards, or maybe make a few friends among us cons. Me, I think he did it just to feel normal again, if only for a short while.
Nyckeln till frihet (1994): 5/5
Filmer som håller fortfarande: del 8
Filmer som håller fortfarande: del 7
Filmer som håller fortfarande: del 6
Filmer som håller fortfarande: del 5
Filmer som håller fortfarande: del 4
Filmer som håller fortfarande: del 3
Filmer som håller fortfarande: del 2
Filmer som håller fortfarande: del 1