Inför 2021 fattade jag beslutet att börja gå igenom min växande backlogg av spel som antingen lämnats orörda eller som jag givit upp någon gång i tiden. Där har de väntat, nästan stirrande på mig, vädjande till mitt dåliga samvete.
Framför allt började jag se spelen som en tillgång och inte som en börda. Det handlar således mycket om inställning. Ett ospelat spel är ju en potentiell oupptäckt skatt.
Inför 2022 hade jag tre mål:
- Fortsätta beta av spel ur backloggen
- Försöka hitta guldkorn till Switch
- Utnyttja Game Pass mer
Med facit i hand kan jag bocka av två. Jag har visserligen köpt några spel till Switch under året, men att kalla dem guldkorn vore att ta i. Min Switch har stått ganska orörd. Däremot har jag betat av spel i backloggen och verkligen spelat mycket på Game Pass.
Inför 2023 har jag tre nya mål:
- Börja beta av fler Dreamcast-spel i backloggen
- Använda min PS5 mer
- Sätta tänderna i något av mina längre spel
Att ha en backlogg och betrakta den som en allt tyngre ryggsäck att bära är inget ovanligt för spelintresserade. Många ger upp medan andra försöker komma ikapp. Jag valde att byta perspektiv – från att vara stressad till att se tillgången till outforskade spel som ett privilegium.
Med fokus på PS4 och Xbox One började jag beta av spel efter spel. Det var en skön känsla och gav mig många fina spelupplevelser jag annars hade gått miste om. Därtill bidrog det till att jag köpte färre nya spel än på många år. Under 2021 klarade jag ut 15 spel ur backloggen, däribland Metro Exodus, Sonic Forces, Uncharted: The Lost Legacy, Gears 5, Titanfall 2 och Terminator: Resistance.
Jag hamnar på exakt 15 spel i år igen. Under 2022 har jag bland annat spelat ut Gears of War 1-3, alla fyra The Walking Dead-spel från Telltale, Hellblade och Sonic Adventure. Tiden har dock varit ganska knapp för spel i år, varför de flesta jag spelat har varit kortare upplevelser på två till sex timmar.
Detta betyder 30 avklarade backloggspel på två år. Det kanske inte är mycket för somliga, men för mig är det en stor framgång och backlogghögen har lättat betydligt.
Jag har dock massor av spel kvar att utforska. Nu kommer jag rikta blicken längre bakåt i tiden. Det är ingen mening att göra upp en strikt plan för det kommande året eftersom det är vad som lockar för stunden som avgör vad jag spelar. Men jag har i alla fall en vision att ta itu med min backlogg till Dreamcast.
Jag har redan kommit en bit i Alone in the Dark: The New Nightmare, men släppte det när en sparbugg gjorde att jag tvingades spela om ett längre parti. Det kommer jag definitivt ta tag i igen. På Dreamcast finns emellertid en hel drös andra spel som jag också vill sätta tänderna i.
Därtill har jag en del ospelade äventyr till både Xbox och Xbox 360, som Enslaved och Shadows of the Damned. Det finns kort sagt att mycket kvar att utforska, vilket är skönt att veta ifall storspel efter storspel blir försenade. Som de så ofta blir.
Det kan vara prövande att spela lite äldre spel. Spel har, som jag konstaterat, blivit bättre med åren. Spelar man 20 år gamla spel gäller det därför att vara lite förlåtande. Men det finns många äldre spel som förtjänar att upplevas, även om de kan vara lite ”rough” runt hörnen.
