Den ständiga frågan utan ett egentligt svar. Var det bättre förr? Jag tänker utforska frågan i två artiklar. Först en som hävdar att jo, det var faktiskt bättre förr och sedan en som argumenterar för motsatsen. Sanningen är inte så enkel, det beror nämligen på vad vi prioriterar i vårt spelande, hur vi ser på branschens utveckling och kanske framför allt när vi började spela.

Det finns en del saker som jag definitivt saknar i dagens spelbransch. Här är några exempel på sådant som faktiskt var bättre förr!

Manualer
Minns ni manualerna? När du köpte ett spel till exempelvis Mega Drive ingick alltid en instruktionsbok. Det var alltid spännande att bläddra i dessa små häften, och det märktes att utvecklarna hade lagt ned en hel del tid och kraft på dem med fina illustrationer. De kunde till och med vara ganska tjocka. Här kunde man läsa om banorna, karaktärerna och få en bakgrund av berättelsen som inte riktigt fick plats i spelet. Kort sagt fungerade manualen som ett slags förspel innan man satte sig ned med själva spelet, och också som något man kunde dyka ned i om man körde fast i hopp om att hitta något tips där på hur man kunde ta sig vidare.

Enkelheten
Spel var förr mer rakt på sak, det går inte att komma ifrån. Jag påmindes åter om detta när jag häromkvällen spelade lite Wonder Boy III: Monster Lair. Spelet har en osviklig charm, men gameplay är som i många spel från slutet av 80-talet extremt rudimentärt. Det krävdes inte mer än så då, och spelen hade ändå utvecklats tillräckligt för att kunna charma och imponera med sin art design (det var svårare för spelen på 70-talet, om vi ska vara helt ärliga). Här finns inget avancerat kontrollschema att lära sig, ingen öppen värld att gå vilse i och inga timslånga mellansekvenser som tar spelaren bort från själva spelet. Enkelt är ibland bäst.

Plug ’n play
Detta hänger ihop med enkelheten. Hur många gånger har jag inte de senaste åren dragit ett spel från hyllan för att spela en stund för att mötas av en uppdatering på 1,5gb. Nähä, det blev inget. Jag väljer ett annat spel. Samma sak. Måste uppdateras. Då är det lätt att bara lägga ned handkontrollen och ge upp. Eller så kan man plocka fram en titel från 1994 och bara spela. Detta har Nintendo fattat, varför Switch ibland känns som en äldre konsol. På allra bästa sätt.

Speltidningar
Speltidningsdöden har drabbat många fina publikationer de senaste åren. I Sverige har både gratistidningen Gamereactor, som man kunde plocka i spelbutikerna förr, Super PLAY och Level gått i graven. Blickar vi ut i Europa och främst till Storbritannien är listan mångdubbelt längre. Games^tm försvann 2018, PLAY Magazine och veteranen Game Informer lades ned 2024. Kvar finns nu bara ett fåtal med Edge i spetsen.

Att bläddra i gamla speltidningar i samlingen ger inte bara en nostalgirusch av Guds nåde. Det minner om en svunnen era, en tid när all information om spelbranschen kom från tryckt media. Vi fick inga direktsändningar om nya spel från Sony och Nintendo på den tiden, vi läste om dem månaden efter i välskrivna och fläskiga reportage. Nyhetsförmedlingen var mycket långsammare, ja, men å andra sidan innebar det att vi faktiskt fick gå och längta efter något. Att läsa ett nytt späckat E3-nummer var närmast en helig stund.

Jag prenumererar på Retro Gamer, som är en fantastisk retrotidning som släpps en gång per månad och har funnits sedan 2004. Men vem vet hur länge den kan fortsätta.

Spelbutiker
Åh, spelbutikerna… Att gå in och strosa runt bland hyllorna, känna på spelen, köra ett spontanköp eller ett köp av ett nytt spel. Det saknar jag. Enormt mycket. Spelbutiken är inte helt utdöd, men nästan. Det kommer säkert finnas kvar några retrobutiker som drivs en entusiaster, men de kommer vara små och få till antalet och fungera lite som små loppisar för spelintresserade. Eftersom det fysiska lagringsmediet är på väg bort lär vi aldrig se en pånyttfödelse för spelbutiken på bred front.

Det ska sägas att jag har köpt spel på nätet sedan 90-talet. Först via postorder då det var långt att åka till spelbutiken när jag bodde i Jämtland och att utbudet av Sega Saturn-titlar var minst sagt skral (medan allt fanns att köpa på nätet redan då). Så visst fungerar det att shoppa den vägen också. Men det är något med fysiska butiker som är svårslaget, och jag saknar denna era och sörjer att den aldrig kommer åter.

Utveckling!
Spelmediet genomgick en häpnadsväckande utveckling, inte minst under 90-talet. Varje ny generation innebar ett märkbart kliv uppåt. Grafiken var på en ny nivå vilket genast fick ens gamla konsol att kännas antik. Handkontrollen hade ofta nya knappar och funktioner. Det var spännande att se en ny konsol avtäckas. Alla visste att det innebar en ny nivå. Vi gick från tvådimensionella små spel till stora världar i 3D. Vi gick från kassetter till CD-skivor, från SD till HD. Onlinespel blev tillgängligt på konsol. Världen krympte, spelen växte. Allt kändes möjligt. Det var rolig, pirrigt, ibland häpnadsväckande.

Sedan två generationer ser vi inte längre den där tekniska utvecklingen. Vi tycks ha nått en platå och nu snackar vi mer lagringsutrymme, vissa små nya QoL-funktioner som quick resume och högre upplösning som knappt ens märks. Spänningen är definitivt borta. Illustrativt för detta är Nintendos Switch 2 som inte ser ut att erbjuda någonting mer än lite bättre hårdvara och en större skärm.

Jag är glad över att ha fått vara med om konsolernas utveckling från tidigt 90-tal och framåt. Det var en gyllene era där precis allt verkade möjligt. Det är trist för alla som växer upp i dag som inte får uppleva den där spänningen som vi fick vara med om.