Den ständiga frågan utan ett egentligt svar. Var det bättre förr? Jag utforskar frågan i två artiklar. I den första hävdade jag att jo, det var faktiskt bättre förr. Nu ska jag argumentera för motsatsen.

Här är några exempel på sådant som visar att det faktiskt inte alls var bättre förr!

Osäker framtid
Om du köpte en Nintendokonsol var du ganska trygg. Men under 80- och 90-talen släpptes en hel del konsoler som kom och försvann snabbare än någon hann säga ”tokflopp”. Amiga CD32, Lynx, Jaguar, Philips CDi och 3DO är alla exempel på konsoler som med facit i hand var totala fiaskon. Den som lade ut pengar på dessa konsoler blev mer eller mindre blåsta. Men det visste man ju inte då. Jag minns väl när jag, efter att ha köpt en Sega Saturn, gick in i en spelbutik i Östersund och fick svaret att de inte saluförde spel till formatet längre.

Att köpa en konsol förr var lite av en chansning, och det bidrog säkert delvis till fanboyismen. Ingen ville ju erkänna att de satsat på fel häst.

Usla spel
Att köpa ett spel förr var en chansning. Det bara var så. Du visste aldrig om det var något att ha eller ren dynga, och gudarna ska veta att det släpptes väldigt många riktigt dåliga spel. Särskilt illa var det ofta med licensspelen. Här fanns riktiga stinkare, spel som knappt gick att spela eller som var över på två timmar.

Detta problem hängde en hel del ihop med den sista punkten i denna text, nämligen att vi inte fick nyheter och recensioner lika tidigt som i dag. Det var mycket svårare att fatta informerade beslut, och ärligt talat var många recensenter på 90-talets början och mitt mer fanboys än seriösa speljournalister.

Dyra spel
Många klagar i dag på att spel har blivit för dyra. 800 kronor för en AAA-titel är inget ovanligt i dag, och det är naturligtvis något även jag reagerar över eftersom spel på konsol kostat runt 600 kronor eller mindre under ganska lång tid. Vi har vant oss vid vissa summor.

Men då har du kanske glömt 90-talet. Där kostade ett PlayStation- eller Saturn-spel 549 kr, och ägde du en Nintendo 64 kunde det bli betydligt dyrare än så. En snabb titt i en 30 år gammal Hobbexkatalog ger vid handen att ett spel till Atari Jaguar (ett totalfiasko till konsol) kostade uppemot 795 kronor då. Det är 1300 kr i dagens penningvärde. Och då har vi inte ens nämnt Neo Geo, vars spel kunde kosta galna 2000 kr då.

PSO var fantastiskt. Men det blev höga telefonräkningar...

Dyrt online
Det är lätt att glömma hur dyrt det var att ha en internetuppkoppling runt millennieskiftet. När onlinespel kom till konsol var det med min Dreamcast jag kopplade upp mig, via telenätet eftersom konsolen hade ett inbyggt 56K-modem. Varje minut kostade, och det märktes på telefonräkningen månaden efter om det hade blivit lite för mycket Phantasy Star Online.

Att internet på den tiden var minst sagt opålitligt, vilket ledde till att man kopplades ned med ett ”plopp” i tid och otid gjorde knappast saken bättre. Men vi var glada ändå, för vi kände oss lite som pionjärer och en helt ny värld öppnade upp.

Korta spel
Det var inte helt ovanligt vid 90-talets början att man lade ut 500 kronor på ett spel, spelade det i drygt två timmar och sedan såg eftertexterna rulla. Visserligen kunde det vara en befrielse när spelet var kasst, men ändå. Det var inte mycket värde för pengarna. Så det är inte konstigt att jag nötte Sonic-spelen om och om igen, för här fanns både kvalitet och längd. I dag är det bara billigare indietitlar som är så korta som fullprisspel kunde vara på den tiden.

Köpte du denna skulle du snart ångra dig bittert.

En otillgänglig bransch
Det fanns utan tvekan en stor charm i tiden när all information om vad som hände kom från speltidningar som gavs ut en gång i månaden. Jag älskar fortfarande speltidningar, men den där magin som jag som liten valp upplevde när jag öppnade en ny tidning med de senaste recensionerna och de färskaste nyheterna går inte att få igen.

Tiden innan internet var dock en mer sluten värld. Nyheter färdades långsammare eftersom de skulle skrivas ned och tryckas i en tidning som gavs ut en gång i månaden. Det var inte riktigt som i filmen News of the World, där Tom Hanks reser runt i Amerika och läser nyheter för landsortsborna, men som konsumenter hölls vi mycket i mörker om branschens utveckling jämfört med i dag. Vilket gjorde att många gick och köpte en konsol eller ett spel som de med mer information aldrig hade lagt en krona på. Det i sig är inget att sakna.

Läs även:
Därför var det bättre förr

(Visited 78 times, 1 visits today)