Det var många som tvivlade på Bloober Team när det stod klart att det var denna studio som fått det prestigefyllda uppdraget att göra en remake av Konamis ikoniska Silent Hill 2. Jag var en av tvivlarna, kan jag villigt medge. Men jag ansåg samtidigt att den instinktiva kritik som framfördes dels var för tidigt kommen, dels orättvis. Låt Bloober visa vad de går för.

Och det gjorde de. Den polska studions nytolkning av Silent Hill 2 har mottagit närmast unisona hyllningar från både spelare och kritiker. Jag kan stämma in i hyllningskören, även om jag bara är någon timme in i äventyret.

Det är ungefär lika påfrestande att spela denna remake som det var att spela originalet för över 20 år sedan. Det är mörkt, det är obehagligt och ljudet är oerhört påfrestande, vilket Bloober tagit ett steg till genom att använda högtalaren i DualSense. Här finns ingen tid att slappna av, precis som det ska vara.

Remaken är dessutom avsevärt längre än originalet. Nu finns mer utrymme för utforskning, och utforska bör man om man vill hitta väldigt attraktiva hälsoföremål. Originalet var över på max tio timmar medan Bloobers spel närmar sig det dubbla i speltid.

Detta gör att det kommer ta ett tag för mig att ta mig igenom Silent Hill 2. Och det har inte bara med längden att göra. Trots att jag älskar spelet gör min kropp motstånd när jag ska plocka upp handkontrollen. Den försöker hitta på ursäkter, vill inte tillbaka till obehaget och ångesten i de där mörka och skräckinjagande korridorerna igen.

En recension eller åtminstone en längre text om mina upplevelser med spelet kommer så småningom. Tills dess hoppas jag att fler tar chansen att återuppleva detta skräckmästerverk.

(Visited 173 times, 3 visits today)