Året som gick blev det svagaste backloggåret för min del sedan jag började fokusera på min backlogg 2021. Där i början klarade jag ut 15 spel ur backloggen årligen, men 2024 var siffran endast 6 stycken.
Anledningarna är flera. Dels brist på tid och ork, men framför allt för att det kom en hel del nya spel som jag ville testa. De var tämligen utspridda under året, som vanligt var det primärt under sommaren det fanns tid för att spana in de gamla spel jag har i hyllan.
Inför 2024 hade jag tre mål:
- Fortsätta beta av Dreamcast-spel
- Fortsätta beta av Xbox 360-spel
- Ge PS5 mer tid
Precis som i fjol kan jag bocka av ett av tre mål. Jag har definitivt fokuserat mer på min PS5. För första gången har min Xbox Series X fått betydligt mindre tid än Sonys konsol, framför allt under andra halvåret. Det har varit en naturlig utveckling och inget jag tvingat mig själv till på något sätt.
Något fokus på Dreamcast blev det emellertid inte. I stället plockade jag fram min Xbox i somras och började gneta mig igenom spel som Sonic Heroes, Grabbed by the Ghoulies och Cold Fear. Jag testade också bland annat Project Zero och fyllde på samlingen med ett 30-tal Xbox-spel under året, varav många är sådana jag kommer vilja testa när tid finns.
Inför 2025 har jag tre nya mål:
- Fortsätta ge PS5 mer tid
- Beta av Xbox 360-spel
- Utforska missade PS4-spel
Jag har en del riktigt spännande Xbox 360-spel som jag ännu inte har testat, och eftersom konsolen är inkopplad är det en enkel sak att göra. Samma sak gäller PS4, där jag faktiskt fyllt på med några få spel under året som gick. Att ge PS5 mer tid lär inte bli svårt under 2025, även om vi i dagsläget inte vet exakt hur året kommer se ut på PlayStation.
Ja, så känns det nu. Det blir sällan exakt så, och det spelar förstås ingen roll. Det är bara skoj att ha något slags målbild inför det nya året.
Köpte Days Gone för ett tag sedan efter att ha tittat på youtubklipp. Spelar nu och det har raskt placerat sig bland de allra bästa, i mitt tycke. Där exempelvis Last of US och Resident Evil 4 finns.
Jag fastnade aldrig för det. Kändes som ett typiskt 6/10-spel. Mycket hade med survival-upplägget att göra. Jag orkade helt enkelt inte med att springa runt och skaffa bränsle till motorcykeln. Det är inte spelglädje. Däremot hade Days Gone absolut styrkor, och det verkar ha fått en ganska högljudd fanskara. Dessutom sålde det tillräckligt bra för att motivera en uppföljare, kan man tycka.
Jag spelar på lätt nivå, det är tillräckligt krävande ändå för mig. Jagandet efter bensindunkar och reservdelar har vid det här laget fått något poetiskt över sig. Och den buttre, arge protagonisten håller på att få något nästan ömt över sin karaktär. Och ja, det är faktiskt en trovärdig förändring. Berättelsen rör sig framåt på ett collageartat och intressant
sätt, tillbakablickar och kompletterande sidospår. Men jag förstår att det inte är i allas smak.