Fåglarna kvittrar och solen visar sig mellan regnskurarna. Trots detta får jag den där känslan att jag bara vill stänga in mig med en bunt med spel och några böcker. Och några kilo lösgodis.
Att våren är här betyder nämligen allt mindre tid över till att spela. Det är tryck på jobbet, det är föreningsstämmor som ska planeras, det är budgetar som ska gås igenom och det är dessutom fönsterrenovering i bostadsrättsföreningen, med allt vad det innebär. En spontan längtan efter ett hus på landet där man bara behöver sköta sig själv kommer och går.
Lite har jag ändå spelat på sistone. Jag satte tänderna i Driveclub nyligen. Ett racingspel jag avhållit mig ifrån för att det inte verkade falla min racingsmak på läppen. Jag blev därför positivt överraskad av hur kul jag tycker att det är. Roliga banor, skön kontroll och bra presentation. Jag har helt enkelt roligare med Driveclub än med Forza Motorsport.
I förrgår var det dags för Quantum Break. Jag har inte kommit så långt, så det är alldeles för tidigt att fälla något omdöme om spelet. Men hittills har i alla fall Remedy lyckats stärka mitt sug efter ett nytt Alan Wake. Vilket direkt i början fick mig att tappa intresset för det spel jag faktiskt satt och spelade. Vi får se hur resten av spelet lyckas engagera. Remedy är i alla fall mästare på presentation.
Vid sidan om Quantum Break har jag även börjat spela om The Last of Us till PS4. Det är fjärde rundan nu. Det är inte många spel som får den kärleken av mig, ska sägas. Men The Last of Us är heller inte vilket spel som helst. Det är helt jävla fantastiskt. Fortfarande.
Så helt stilla står det inte. PS4 och Xbox One dammar inte ihop här hemma. Och snart är det maj. Då väntar som bekant Uncharted 4: A Thief’s End. Det ser mer och mer fantastiskt ut för varje ny trailer.
Måste hinna spela klart allt innan Nathan Drakes sista äventyr når butikshyllorna. Det kan bli årets spel.