För exakt 15 år sedan lanserades Microsofts första spelkonsol Xbox i Europa. Den 14 mars 2002 bodde jag i ett inneboenderum och cyklade till närmaste postombud för att hämta ut den konsol jag förbokat.
Paketet var enormt. I det låg en Xbox, en DVD-fjärrkontroll, två spel och ett kvitto som avslöjade priset för kalaset: 6700 kr. Xbox kostade hiskeliga 5000 kr när den lanserades i Sverige. Microsoft verkade onekligen ha gott självförtroende, men trots det höga priset gick de faktiskt back på konsolen på grund av den dyra hårddisken.
Som fattig student borde det inte ha varit möjligt att lägga ut så mycket pengar på nöjen, men jag hade sparat och bodde billigt. Väl hemma packade jag upp allt, försökte undvika att kolla på kvittot och fnissade gott för mig själv när jag såg hur oerhört stor Xbox var bredvid min lilla Dreamcast.
Det var ett grönsvart monster som Microsoft hade lanserat. Kraftfullt, med en design som knappast föll alla i smaken men som åtminstone inte gick att ignorera och med minst sagt högt ställda förväntningar. Det blev en platt lansering i Europa. Priset var på tok för högt, och snart insåg Microsoft sitt misstag. Bara veckor efter att Xbox nått butikshyllorna kapades priset med hela 1500 kr. Plötsligt kostade Xbox 3500 kr och var betydligt mer konkurrenskraftig mot Gamecube och PlayStation 2.
Vi som hade köpt konsolen för lanseringspriset kompenserades med en handkontroll och två valfria spel. Vilket kändes reko, även om det inte fanns så förfärligt många spel att välja bland där i början.
Personligen tänker jag tillbaka på de där åren med rätt fina minnen, även om livet i övrigt var i kaos. Spelupplevelser som Halo, konverteringen av Shenmue II, racingmästerverk som Project Gotham Racing 2, RalliSport Challenge 2 och Midtown Madness 3, teknisk briljans i The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay och härligt mysiga spel som Dreamfall och Jade Empire gör att Xbox definitivt har en stark plats i min spelhistoria.
Xbox var Microsofts första försök, deras steg in på en ny marknad. Allt gick förstås inte vägen. Någon ekonomi lyckades de aldrig få i projektet. Exakt hur många miljarder som förlorades på Xbox har Microsoft av naturliga skäl aldrig velat berätta, men det är många. Någon stor säljframgång blev den inte heller, men med sina drygt 24 miljoner sålda enheter lyckades Xbox faktiskt besegra Nintendos Gamecube.
Vad Xbox framför allt blev var en inträdesbiljett på konsolmarknaden för den amerikanska mjukvarujätten. Plötsligt hade Microsoft en produkt som folk kom att köa i timtal för att få köpa (något man inte direkt kan säga om någon annan av bolagets produkter). Men skepsisen var enorm. Vad skulle en utböling som Microsoft i spelbranschen att göra? Många såg deras inträde som ett konkret hot, och när jag går tillbaka och läser de insändare som skrevs i olika tidningar och på nätforum är det tydligt att det verkligen fanns en stor oro.
Resten är, som det heter, historia. Vi vet att det inte blev någon monopolställning för Microsoft. De etablerade sig som en aktör men har inte vunnit någon generation sedan dess. Där och då, i mars 2002, var det inte lika självklart hur det skulle gå. Jag övertygad om att jag spelade på framtidens spelplattform. Xbox var världens mest kraftfulla spelkonsol, den hade både hårddisk och ethernetkontakt för onlinespel. Framtiden var verkligen här på riktigt.
Halo slog det mesta som jag någonsin kommit i kontakt med i spelväg, och när både vänner och bekanta bländades av det sjukt imponerande Dead or Alive 3 kändes de där tusenlapparna som det kostat att köpa Xbox på lanseringsdagen faktiskt ganska välinvesterade.
Xbox hade en design som verkligen stack ut och delade folk i två läger.
Vissa älskade den tuffa attityd som designen förmedlande
medan andra inte villa komma i närheten av den.