Gears of War blev ett av Microsofts viktigaste varumärken under förra generationen. Trailern för det första spelet med låten Mad World har blivit historisk, och spelet kom att visa vad Xbox 360 verkligen gick för. Sannolikt var spelet lika viktigt för Microsofts framgångar som Halo 3.
Jag fastnade däremot aldrig för Epic Games gamla blodiga machomörsare. Det första spelet ligger fortfarande i stort sett orört här hemma. Men när Gears of War 4 kom till Xbox One och såg helt galet snyggt ut, väcktes min nyfikenhet. Nu, nästan ett helt år senare, har det blivit dags att testa.
Precis som i fallet med Dead Rising 4 är jag åter igen positivt överraskad av ett spel jag nog innerst inne inte riktigt trodde att jag skulle gilla.
Visst är det mycket yta i Gears of War, men spelmekaniken har de nya utvecklarna The Coalition inte slarvat med. Kontrollen sitter som en smäck, och även för den som är oinvigd i serien är det lätt att bli bekväm efter en kort tid.
Eftersom jag inte har de övriga spelen med mig i bagaget saknar jag inte karaktärerna därifrån utan accepterar Marcus Fenix son JD och de övriga utan större invändningar.
Spelet är visserligen rätt enkelspårigt med horder av fiender som väller fram. Gears of War har aldrig varit de fina penseldragens berättelse, och detta är ingen undantag. Storyn är enkel och otvungen.
Men summan av detta fungerar. Grafiskt är Gears of War 4 bland det vassaste jag sett på Xbox One. Miljöer och vädereffekter imponerar verkligen, i synnerhet de kraftiga stormarna får mig att luta mig tillbaka i soffan i viss beundran.
I slutändan är det nog framför allt grafiken och kontrollen som driver mig framåt här, när jag tänker efter. Och det är väl tillräckligt så. Kanske börjar det bli dags att plocka fram det där spelet från 2006 som jag aldrig riktigt kom in i när det begav sig.