Battlefield 1 var ett steg framåt och några steg åt sidan för moderna shooters. Att det skildrade första världskriget i stället för andra, eller moderna krig, var en frisk fläkt. Men i övrigt var det tämligen hemtamt för rutinerade FPS-spelare.
Att kampanjen var uppdelad på ett antal karaktärer med olika livsöden gav spelet en mänsklig sida som denna sorts spel förvånansvärt ofta saknar. Trots att de ju egentligen borde handla om människor. Dock var dessa berättelser aldrig mer än medelmåttiga.
Månne är det svårt att berätta en bra och engagerande historia – eller som i Battlefield 1 flera historier – i ett FPS och samtidigt hålla tempot uppe så att spelaren inte tröttnar.
I slutändan upplevde jag Battlefield 1 som ett väldigt traditionellt FPS. Dice vet hur man gör en bra shooter, men försöken att förnya föll lite platt, och chansen att beröra genom ett antal karaktärer lyckades inte fullt ut.
Battlefield V flyttar fram till andra världskriget (V ska tydligen stå för ”victory”, därav den romerska numreringen). Upplägget verkar av allt att döma bli detsamma – kampanjen består av vi följer ett antal karaktärer från olika nationer. Gott så, även om jag inte har några större förhoppningar på att berättandet når nästa nivå.
Det ska gå att spela som soldat från flera olika nationer, vilket innebär att vi sannolikt får se samma sorts kampanjläge som Battlefield 1.
Jag är besviken på val av krigsskådesplatser. Denna gång får vi se Rotterdam, Nordafrika och Norge vilket rimligen innebär en bra blandning av miljöer. Från stad till landsbygd, från is till öken.
Däremot saknar jag östfronten. Igen. Det finns flera skäl till att striderna i öst ständigt utlämnas. Ett är att det var ett krig som fördes mellan Sovjetunionen och Tyskland med allierade som Rumänien och Italien. Marknaden för ett spel som Battlefield V finns framför allt i Nordamerika och Västeuropa.
Ett annat skäl är att det var ett helt annat slags krig. Ett utrotningskrig som riktades i lika hög grad mot civila som mot soldaten på slagfältet. Att skildra detta på ett engagerande sätt i ett spel utan att få spelaren att känna motvilja att spela vidare är ingen enkel sak.
Men det borde gå. Det borde vara möjligt att göra ett storydrivet och riktigt bra FPS baserat på östfronten. Jag tänker att det rent av skulle kunna bli ett spel som blandar in valmöjligheter á la Detroit: Become Human i vissa sekvenser.
Frågan är vilka studio som skulle våga sig på att göra ett sådant spel. Inte Dice i alla fall.
Det är väl en kvinnlig fransk partisan på omslaget? Så oerhört passande och politiskt korrekt. Tycker också man borde fått spela på östfronten den här gången. Naturligtvis även som tysk, eller kanske någon från de ökänt stridbara belgiska Sturmbrigade Wallonien eller spanska frivilliga Blå Divisionen (stor ironi)? Eller åtminståne som tapper rödarmist i (amerikansktillverkad) tsaristuniform med smattrande NKVD-eld i hälarna. Och vilka miljöer sedan- Stalingrad, Kursk… men självfallet, icke. Battlefield 1 var visserligen en stor besvikelse, men eftersom det går tretton usla WW2-spel på dussinet så är det här inte ens värt en gäspning.
Instämmer fullt i att man borde få chansen att spela som tysk, gärna i tuffa uppgörelser med Röda armén på östfronten. Men branschen verkar inte mogen för det än, tyvärr. WWII-spelen fortsätter att centreras kring västfronten. Tråkigt.