I samband med lite målning i huset fick jag anledning att tömma bokhyllor och rensa lite. Jag hittade en gammal biobiljett. Texten var nästan helt borta men gick att urskilja: ”TITANIC”, 16/1, kl. 18.15.
I januari 1998 gick Titanic upp på svenska biografer, en knapp månad efter den amerikanska premiären. Det har således gått över 20 år sedan jag bänkade mig i den där biosalongen, full av förväntan inför James Camerons numera historiska film.
Jag besökte bion ytterligare två gånger på kort tid för att se Titanic igen. Jag var kort sagt hänförd, vilket förklarades av mitt redan intensiva Titanicintresse vid den tiden.
Men det var inte bara jag som var berörd. Uppenbarligen. Jag minns i bussen hem från skolan hur busschauffören höjde volymen på radion när ”My Heart Will Go On” spelades. Det var helt tyst i bussen.
Medan Hollywood i dag mest spottar ur sig menlösa superhjältefilmer och åtskilliga remakes gjordes det faktiskt nya och bra filmer för tjugo år sedan.
1998 var ett år proppat med stora filmreleaser. Bra bredd, dessutom. Armageddon, Rädda menige Ryan, American History X, Fear and Loathing in Las Vegas, Truman Show, Rounders och En enkel plan är några exempel.
Vad spelutgivning beträffar var 1998 ett riktigt maffigt år, nästan oavsett vilken plattform du ägde. Till Nintendo 64 såg vi Banjo-Kazooie och The Legend of Zelda: Ocarina of Time, till PC inte minst Half-Life och till PlayStation såg vi starten på serier som Metal Gear Solid.
För mig som Saturn-ägare var läget mer dystert. Det var konsolens sista år, Dreamcast lanserades redan 1998 i Japan och skulle nå Sverige året efter.
Men helt tomt var det inte. Panzer Dragoon Saga, Deep Fear och Burning Rangers torde ha hållit mig hyfsat upptagen om jag haft råd att köpa dem där och då. Det hade varit bra, eftersom Panzer Dragoon Saga säljs för en bra bit över tusen kronor i dag.
Den så här i efterhand största releasen var Resident Evil 2, som får en efterlängtad remaster i januari. Jag sörjde där och då att den utlovade konverteringen till Saturn aldrig blev av. Det första Resident Evil var nämligen ett av de allra bästa spelen till konsolen.
1998 var ett stort filmår och ett lika stort spelår. För alla utom vi stackars Saturn-ägare som inte hade det så lätt någon gång, egentligen. 20 år senare har spelbranschen exploderat. 2018 är ett fantastiskt spelår, precis som året före och året före det.
Däremot är jag väldigt besviken på hur Hollywood har utvecklats under dessa två decennier. Remakes av Jumanji, Predator och Terminator. Ännu en Rocky och ännu en Rambo. Kom igen. Vart tog fantasin vägen? Var är alla manusförfattare?
Titanic var en upplevelse utöver det vanliga på bio. Filmen prisades med 11 Oscar för sin tekniska briljans. Kanske inleddes där och då en period då filmmakarna blev alltmer intresserade av att tillfredsställa biopubliken med effekter än med välberättade historier.
Det är en tråkig utveckling.
En sparad biobiljett minner om gamla tider.