Köpet av ett hus innebär en hel del möjligheter för den som varit van vid den begränsade ytan i en tvårumslägenhet. Att ställa ett eget rum till förfogande för enbart spel och konsoler är en gammal dröm. Det tog år att komma dit.
Ett problem med att vara samlare av detta slag handlar inte enbart om ekonomi utan i lika hög grad om yta. Vi européer har sällan de enorma hus som amerikaner visar upp där de kan ställa en hel nedervåning till förfogande för sina hobbies. Det är därför trevligt att åtminstone vika ett helt rum åt den lilla spelsamlingen.
Men då uppstår ett nytt litet problem: prioriteringar. Någon jättestor samlare kommer jag aldrig bli, det inser jag nu. Det finns helt enkelt inte plats, inte ens i ett hus.
De glashyllor jag länge velat ha är nämligen dyra då de är tillverkade för att användas som butiksinredning. En billig väg runt detta är förstås att köpa glashyllor på Ikea, men dessa fyller inte riktigt behovet då de är för små.
För vissa konsoler passar glashyllor av märket Detolf hyggligt. Dreamcast, exempelvis, är tillräckligt liten. Men Xbox får nätt och jämnt plats och pratar vi större tillbehör blir det helt enkelt för trångt. Dessutom är dessa hyllor låga och utnyttjar därmed ytan dåligt.
Så, oundvikligen landar jag som samlare i att jag måste lägga ut väldigt mycket pengar på glashyllor om jag vill ha kvalitet och rätt mått. Dessa kostar 6 000 kr och uppåt, flera av dem går lös på 10 000 kr styck. Det räcker dessutom inte med en, så då förstår var och en att det drar iväg.
Efter flera år av velande blev det slut dags att skrida till verket. Jag var less på att ha allt stående i kartonger i ett rum som alltmer började likna ett förråd. Två stycken butiksglasmontrar senare och samlingen börjar ta form bakom låsta glasdörrar.
Att ensam montera ihop dessa hyllor, som tillsammans väger 166 kg, var inte helt enkelt. Det var ett litet bekymmer att över huvud taget få in dem i huset eftersom DHL bara lämnade dem på gatan utanför.
Ett antal svettiga timmar och desto fler svordomar senare är de äntligen på plats. Med viss ryggvärk som följd. Men det var det trots allt värt. Nu när nästan alla konsoler och tillbehör står bakom glas (spelen står på motsatt sida) blir det enklare att prioritera.
Det blir uppenbart nu att jag inte kan prioritera konsoler i samma utsträckning framöver. De kommer inte få plats. Därför får det bli spel hädanefter. Några fler Dreamcast-konsoler blir det, de är så pass små att de ryms i Ikeas små glas-Detolf om det skulle krisa. Men Xbox One, som jag hade tänkt köpa en del limited editions av, är helt enkelt för stor.
För 2020 och framåt ser det därför ut att bli fokus på spel. Dreamcast, Mega-CD, Mega Drive, Xbox och Gamecube är troliga prio-format. Livet handlar trots allt om prioriteringar.
Tungt.