Spelbranschen har genomgått omfattande förändringar sedan millennieskiftet. Då var Sega på väg ut som konsoltillverkare och Microsoft på väg in. Gammal fiendeskap har sedan dess ersatts av nya samarbeten som inte alltid är så lättsmälta för fanboysen.
Det fanns en tid när Sega ägnade mer tid åt att håna motståndarna än att få ordning på sin affärsstrategi. Sony var å sin sida inte sena med att förklara att ”kriget är vunnet” av PlayStation 2 på en stor spelmässa några år in i det nya årtusendet. I dag skulle ett sådant påstående på E3 vara mer eller mindre otänkbart, och hånen är få och betydligt snällare. Företagen kommunicerar inte längre på samma sätt utåt. Alltmer tyder på att de inte ens gör det internt.
Vi har fått en ny, differentierad bransch där alla är beroende av alla för gemensam tillväxt. Detta ruckar i grunden våra gamla invanda uppfattningar om branschen där företagen konkurrerar i alla lägen. Riktigt så svartvitt är det inte längre.
I tre decennier har branschanalytiker och spelare tittat på försäljningssiffror för att utse vinnaren av en viss generation. Länge var detta ett enkelt och tämligen rättvist sätt att se på saken. PlayStation sålde bäst under sin generation och var utan tvekan vinnaren. Samma sak gällde PlayStation 2.
Wii vann inte med samma marginal (Xbox 360 passerade faktiskt Wii i Nordamerika), men visst får Nintendos konsol sägas vara den generationens stora vinnare.
Sedan dess har det emellertid blivit knepigare. Redan 2002, när Microsoft lanserade Xbox Live, kom tjänster in som en parameter som sällan gavs tillräcklig uppmärksamhet. Onlinetjänsten tog lite tid på sig att växa, men under Xbox 360-eran började den ge rejäla intäkter till Microsoft (samtidigt som hårdvaran fortsatte att kosta).
I dag handlar alltmer om tjänster, och när nästa generation sparkar igång om ett drygt år kommer det bli ännu tydligare. För Microsoft är Xbox Live fortsatt viktigt. Sedan några år tillbaka finns även Game Pass, en tjänst som kommer få allt större betydelse när Xbox går från exklusiv spelplattform till en app (mer eller mindre). Microsofts satsning på streaming, som fortfarande går under arbetsnamnet Project xCloud, lär bli mjukvarujättens största på kanske tio år.
Nya konkurrenter, som Google med streamingtjänsten Stadia, pushar utvecklingen ytterligare. Konkurrensen ser annorlunda ut i dag än tidigare. Nya giganter vi normalt sett inte relaterar till spel dyker upp, som Google och Amazon.
I vår globaliserade värld har människor kommit närmare varandra. Detta gäller även företag, som blivit beroende av varandra på ett nytt sätt. Apple köper exempelvis skärmar av Samsung för att tillverka sina produkter. De är bittra konkurrenter och viktiga samarbetspartners på en och samma gång.
Globaliseringen har på allvar nått även TV-spelbranschen. Det är därför inte alls märkligt att Sony samarbetar med Microsoft för sina egna streamingtjänster. The Verge tolkade detta som att Sony och Microsoft slår sina påsar ihop för att tävla mot Google och Amazon. Det är en rimlig tolkning, och samarbetet har sannolikt bara inletts.
I ett uttalande från Microsoft efter offentliggörandet av samarbetet hävdades:
The two companies will explore joint development of future cloud solutions in Microsoft Azure to support their respective game and content-streaming services.
Tanken på fortsatta samarbeten mellan Sony och Microsoft på fler områden är lite kittlande. Om båda anser sig tjäna på det kommer det att ske, vad fanboys än säger om saken. Phil Spencer brukar säga att om hela branschen växer tjänar alla på det. Inklusive Microsoft.
Marknaden har onekligen förändrats på bara några år. Det traditionella konsolkriget finns inte längre. I vår nya tid råder snarare ett tjänstekrig och en konstant kamp om vår tid och uppmärksamhet. Ingen har mer än 24 timmar till sitt förfogande.
Företagen vi lärt oss att gilla eller ogilla kan mycket väl komma att samarbeta för att maximera sina chanser i striden framöver. Detta är en delvis ny verklighet i en bransch som tidigare var extremt polariserad. Det kommer bli svårare att vara fanboy. Vilket får sägas vara något gott i sig.
Nintendo eller Sega. Det var på dödligt allvar. Tro mig.