Om vi blickar bakåt i spelbranschens historia kan vi urskilja enskilda år som varit banbrytande. Vi visste det inte alltid då, men enskilda spel eller produkter kom att förändra världen.
Spel som Super Mario Bros., Gran Turismo, Super Mario 64, Shenmue, Halo och The Last of Us för att nämna några kom att förändra hur vi såg på spel och/eller en viss genre. Det fanns ett före och efter.
Jag slås av att vi haft relativt få sådana spel på senare år. The Last of Us är drygt sex år gammalt och var i mitt tycke det senaste spelet som verkligen utvecklade äventyrsgenren på något märkbart sätt. I detta fall var det Naughty Dogs förmåga att ta nästa steg i hur avancerad och tilltalande dramaturgin kan bli i ett spel.
Det är svårt att skaka av sig känslan att branschen har stagnerat lite sedan dess. Inte i meningen att det inte kommer nya spännande och bra spel utan för att det mest rör sig om uppföljare, remakes och mer av sådant vi sett så många gånger förr.
2019 var ett typiskt sådant år. Det inleddes med en remake av ett drygt 20 år gammalt spel. Resident Evil 2 Remake var riktigt bra (recension här), men det var ju inte nytt eller nyskapande för fem öre. Vilket heller inte var syftet, ska tilläggas.
Alla spel behöver inte vara nyskapande. Men vi behöver även dem som är det.
Halo var nyskapande. Det var ett FPS, för all del, men det var ett storydrivet sådant i delvis öppna miljöer som kontrollerades med handkontroll till konsol.
Shenmue var, trots att det släpptes till en konsol som köptes av så få, långt före sin tid på en rad områden. Det erbjöd något vi inte riktigt sett förr, och betraktades därför av många som ”konstigt”. Shenmue var inte en öppen värld, men öppna värld-spel som Grand Theft Auto och många actionspel tog onekligen intryck av Yu Suzukis spel på flera sätt.
Ett tredje exempel är Super Mario 64, som både introducerade den analoga styrspaken i ett plattformsspel och gav oss en tredimensionell upplevelse av Svampriket som inspirerat hundratals utvecklare sedan dess.
Om drygt två månader lägger vi 2019 bakom oss. Det har kallats ett mellanår, vilket stämmer i någon mån eftersom Sony och Microsoft kommer lansera sina nya konsoler 2020.
2019 var inget dåligt spelår, ändå är det inte i närheten av år som 1996, 1998, 2007 eller 2013.
Året har bjudit på bland annat Resident Evil 2 Remake, Metro Exodus, The Division 2, Dead or Alive 6, Dirt Rally 2.0, Crash Team Racing, Team Sonic Racing, Sekiro: Shadows Die Twice, Days Gone, Devil May Cry 5, Super Mario Maker 2, Gears 5 och givetvis ett nytt Call of Duty. Många bra spel, men hur många av dem kändes nyskapande på riktigt? Inte ett enda.
Ett spel som tog gamla ingredienser och gjorde något delvis nytt av dem var A Plague Tale: Innocence (recension här). Det var en positiv överraskning. I övrigt har 2019 varit tunnsått på nya unika spelupplevelser.
Detta får mig att fundera lite kring hur Sony och Microsoft tänker sig sina kommande konsoler. Kommer de bli plattformar för Minecraft, Overwatch, FIFA, Call of Duty och uppföljare i respektive företags exklusiva varumärken? Eller kommer de våga prova något nytt?
En snabb titt på speltoppen i både Storbritannien och USA visar vad det är som säljer. Det är GTA V (fortfarande!), Minecraft (fortfarande!), Call of Duty: Modern Warfare och Mario Kart 8: Deluxe (en förfinad version av ett spel som släpptes 2014).
Uppföljare säljer, helt enkelt. När spel är så pass dyra att utveckla som de är i dag är det begripligt att få vågar chansa med ett helt nytt varumärke och en helt ny idé. Det gäller att ha en fet plånbok för att våga ta språnget.
Se vad som hände med Remedys Control (recension här). Spelet, som stack ut både genom sin snåriga och annorlunda historia och delvis fräscha tolkning av actiongenren, har av allt att döma tokfloppat. Nu fick den finska studion in sina pengar ändå genom en exklusiv deal med Epic Games Store, vilket sannolikt räddade Remedy från att hamna i ekonomisk knipa. Men vågar de göra samma sak igen?
Att skapa ett spel är ett risktagande för en liten eller medelstor studio. Grundarna av Studio MDHR Entertainment satte sina egna hus i pant när de skapade det handtecknade Cuphead. Få lär dock vara villiga att ta en sådan risk.
Många vill skapa det där spelet som blir en succé utan dess like. Ett nytt Minecraft, Overwatch, Candy Crush eller Fortnite. De flesta följer dock med strömmen och skapar spel som liknar de som befolkar topplistorna i vecka efter vecka.
Det är begripligt. Rimligt, till och med. Men det betyder att vi får betydligt färre Tearaway, Puppeteer, Viva Pinata, Cuphead och What Remains of Edith Finch. Spel som sticker ut ur den grå massan. Spel vi fortfarande pratar om efter många år.
Spelbranschen skulle må bra av fler sådana spel. Som vanligt tror jag att indiescenen är räddningen för ett spelklimat som blivit ganska ängsligt och förutsägbart.