Det har gått tio år sedan Remedy släppte sitt bästa spel hittills, äventyrsskräckisen Alan Wake. När jag summerade 2010-talet hamnade det på plats 10.
Det kan tyckas lite märkligt, för Alan Wake är inte mer än 8/10 i min bok. Men ibland är summan av delarna större på något sätt, och Alan Wake är ett sådant där spel som jag alltid kan återvända till, som jag kommer att tänka på ganska ofta och där jag fortfarande lyssnar på soundtracket då och då. Tio år senare.
Alan Wake var ett grafiskt mästerverk med fantastisk ljussättning, oerhört atmosfäriska miljöer, strålande röstskådespeleri och karaktärer som var både roliga och lätta att tycka om. Soundtracket har redan nämnts.
Jag sträckspelade Alan Wake under en tid. Mina joggingrundor på kvällen blev allt snabbare då jag, påverkad av att ha spelet på näthinnan hela tiden, såg mystiska skuggor i skogen. I spelet är det ett illavarslande tecken som gör att Alan omedelbart bör bege sig till närmsta ljuskälla.
Remedy gör inte direkt knasroliga spel, tvärtom är det snarare fråga om action och dödligt allvar. I Alan Wake lyckades de dock balansera allvar med humor och charm på en sätt vi inte sett sedan dess. Både Xbox One-exklusiva Quantum Break och fjolårets Control hade utan tvekan bättre, roligare och mer varierande strider, men bägge spelen saknade charmen och värmen från Alan Wake. De hade helt enkelt ingen egen Barry Wheeler, och miljöerna var avsevärt tråkigare.
Någon uppföljare har vi inte fått. Remedy arbetade på en, men spelgudarna var inte med dem. Eller snarare: Microsoft ville inte finansiera ett till spel med den plågade deckarförfattaren, och där tog sannolikt den historien slut.
Om en riktig uppföljare någonsin blir verklighet kommer den bli något ganska annorlunda än den som Remedy en gång i tiden arbetade på (gameplay från en demobana i den tänkta uppföljaren här). Många år har passerat och Remedy har fortsatt att utforska temat med alternativa och parallella realiteter i både Quantum Break och Control, som innehöll gott om referenser till Alan Wakes öde.
Jag skulle inte ha något emot en uppföljare som avviker från Remedys ursprungliga vision. Bara vi får en fortsättning. Det finns mer att hämta i Alan Wakes universum, och jag är övertygad om att det finns många där ute som suktar efter mer mörker och fler ficklampor att utplåna det med. Jag kan inte vara ensam.
Se även:
Hyllning till Alan Wake
