För exakt ett år sedan släpptes Shenmue III. Det var fortsättningen på en saga som vi väntat i 18 långa år på.
Trots att det fanns indikationer på en ganska problemfylld utveckling var jag oerhört förväntansfull. Jag hade backat Kickstartern med en ansenlig summa och investerat en hel del känslor i projektet. När spelet väl kom i posten var det därför en oerhört speciell känsla att installera det och sätta igång.
Shenmue III var både vad jag väntat men inte riktigt vad jag hade hoppats på. Det gick inte att ta miste på att detta var ett nytt Shenmue. Yu Suzukis team hade lyckats bevara känslan intakt. Om det beror på att han själv inte spelar TV-spel och därför inte tagit del av den utveckling som skett de senaste två decennierna eller om det var en medveten strategi att exkludera allt som kunde styra bort från den där patenterade Shenmue-känslan ska jag låta vara osagt.
Långt innan Shenmue III blev verklighet berättade Yu Suzuki i en intervju att den tredje delen skulle bli betydligt mindre actionorienterad och mer dialogfokuserad. Fokus skulle ligga på relationen mellan Ryo och Shenhua. Således var det redan från början klart att Shenmue III inte skulle bli lika actionpackat som Shenmue II.
Av denna anledning fanns det skäl att förvänta sig ett långsammare spel. Min besvikelse med Shenmue III handlade inte om tempot utan främst om hur lite berättelsen framskred. Det hände kort sagt väldigt, väldigt lite under spelets 20-25 timmar. I stället hade Yu Suzuki valt att fylla spelet med mer eller mindre underhållande minispel varav flera var helt nödvändiga att ägna tid åt för att tjäna ihop de pengar som krävdes för att ta sig vidare.
Jag har återvänt till Shenmue II otaliga gånger, inte minst den sista fjärdedelen (den berömda fjärde skivan till Dreamcast) där Ryo anländer till utkanterna av Guilin. Musiken, miljöerna och det låga tempot gjorde spelupplevelsen smått magisk. Det var också där han träffade Shenhua för första gången. Deras relation utvecklas en del i Shenmue III. Men Shenhuas inblandning i det som sker är ganska begränsad.
Efter min andra genomspelning har jag inte återvänt till Shenmue III. Jag ser dessvärre få anledningar att göra det. Det DLC som har släppts har inte varit ett dugg intressant utan mer uddlös utfyllnad, och trots Steam-releasen har spelet mer eller mindre fallit i glömska. Ingen pratar om Shenmue IV.
Jag har tidigare konstaterat att Shenmue aldrig kommer bli vad det en gång var: ett storslaget AAA-äventyr som spränger gränser och tar spelmediet till en ny nivå.
Ett år senare är det uppenbart högst tveksamt om Yu Suzukis saga någonsin får ett slut i spelform – det vi kan hoppas på nu är att den anime som utannonserats på sikt kan ge oss ett avslut. Vi, fansen, förtjänar faktiskt det efter alla dessa år.
Tidigare bloggat:
Shenmue III blev inte vad jag hoppats på