343 Industries andra Halo var deras första till Microsofts nya Xbox. Det gick inte riktigt som planerat.
På förhand var premissen i Halo 5: Guardians ganska tilltalande. Vi skulle få följa en berättelse om Master Chief ur två olika perspektiv. Slutresultatet blev ett bra men ganska svalt spel som många glömt.
I min recension lyfte jag fram en hel del positivt men konstaterade också att ”kanske har vi börjat växa ifrån varandra, Halo och jag.” Tanken var att Halo Infinite skulle svara på den frågan, men eftersom det sköts fram till en obestämd framtid får jag återvända till Halo 5. Förtjänar det all kritik det fått?
Ända sedan det första Halo har berättelsen alltid varit oerhört viktig för mig. Det var narrativet som skilde ut Bungies shooter från den grå massan. Mycket har emellertid hänt sedan 2001, konkurrensen är i dag en helt annan.
I min recension tvingades jag konstatera att ”berättelsen är rörig och stötig” och att 343 Industries saknar sinne för dramaturgi. Halo 5 känns dessvärre inte bättre på denna punkt fem år senare. Det är en ganska rörig historia, och den spretar och sätter sig liksom aldrig.
Berättelsen är tudelad precis som i Halo 2. Men jag bryr mig ärligt talat inte ett dugg om Locke, som ges alldeles för mycket tid och därmed stjäl utrymme från vår riktige hjälte. Det har alltid varit Master Chief som har varit huvudpersonen, precis som Sonic är huvudpersonen i Sonic the Hedgehog. När de hamnar i skymundan är något fel. Att sätta Master Chief i ett team känns också lite udda. Han är ju ensamvarg i grunden.
Viss utveckling i gameplay, som att slå sig genom hinder med Spartan Charge, är välkommen. Miljöerna är också mer utforskningsbara nu än tidigare i Halo-serien. Det är inget fel alls.
Musiken har alltid varit pampig i Halo, mycket tack vare Marty O’Donnell. Här känns dock förvånansvärt tunn, vilket förtar den där AAA-spelskänslan som Halo alltid haft. Även om utomhusmiljöerna är snygga är Halo 5 inte ett särskilt imponerande Xbox One-spel. Än mindre i dag.
Summa summarum känns Halo 5 ännu mer som det svagaste kortet i Halo-serien i dag. Det gör att Halo Infinite mycket väl kan bli spelet som antingen tar död på varumärket eller ger det nytt liv. Halo 5 gjorde varken eller, snarare placerade det i frysboxen.
Betyg då: 8/10
Betyg fem år senare: 7/10
Tidigare bloggat:
Fem år senare: The Witcher III: Wild Hunt
Fem år senare: Rise of the Tomb Raider
Fem år senare: Zombi