Den förlängda tionde säsongen av The Walking Dead börjar sändas nu i februari. Den elfte säsongen blir den sista. Det känns som att det varit dags att avsluta denna serie ett tag nu. Men AMC har förstås valt att dra ut på det. Säsong 11 ska dessutom spänna över två år och 24 avsnitt så i praktiken handlar det alltså om ytterligare två säsonger.
Jag minns när jag började titta på The Walking Dead. Det var någon gång runt säsong 3 som jag fick upp ögonen för serien och beslöt att se den från början. Jag var fast. Helt fast. Jag såg den på allehanda obskyra streamingsajter, som ofta hann stängas mellan säsongerna varefter jag fick leta upp en ny när det var dags för nästa säsong. Till mitt försvar ska sägas att jag alltid köpte serien på Blu-ray när den väl kom ut.
Med stor förtjusning följde jag Rick, Carl, Maggie, Glenn, Abraham, Rosita och de andra överlevarna. Frånsett säsong 2, som hade en mäktig final men annars mest var ett relationsdrama rakt igenom, hade varje säsong något speciellt.
Den härligt galne Guvernören. Kannibalerna i Terminus. Intrigerna i Alexandria. Och så Negan. Superskurken dök slutligen upp i slutet av säsong 6, dödade två kära karaktärer och sedan var säsong 7 ett enda stort lidande för alla som lärt känna och gillat överlevarna när dessa förnedrades i avsnitt efter avsnitt.
Efter en lång och utdragen säsong började slutligen kriget mot Negan i säsong 8. Negan besegrades, men inte helt. Och snart fanns en ny fiende att kämpa mot, The Whisperers. Men inte innan ännu fler karaktärer avpolleterats på ett rätt ovärdigt sätt (tänker på Jesus).
Striden fick utkämpas utan Rick. Andrew Lincoln hade efter nästan ett decennium fått nog av att vara ifrån sin familj så länge och hoppade av, vilket fick manusförfattarna att improvisera fram ett slags slut för hans ikoniska karaktär.
Efter halva säsong 9 fanns det inte längre någon anledning för mig att fortsätta titta. En sammanfattning av hela serien så långt visar att jag inte missat så mycket.
Runt hörnet lurar filmerna om Rick Grimes. De kan säkert bli sevärda, Lincoln är en riktigt bra skådespelare och efter så många år som Rick är han åtminstone i mina ögon för evigt knuten till den karaktären.
Serien, däremot, kommer jag nog mest följa lite blasé på avstånd. Kanske se någon sammanfattning då och då. Men tyvärr är mitt intresse för The Walking Dead inte alls på den nivå det var för några år sedan, och jag misstänker att jag inte är ensam.
Allt har sin tid, och tiden har definitivt sprungit ifrån The Walking Dead.