Jag har dröjt med att se HBO-serien Chernobyl, regisserad av Johan Renck och unisont hyllad och prisad med bland annat 10 Emmys. Eftersom HBO Nordic erbjuder ganska lite av intresse för min egen del väntade jag helt enkelt tills serien kom på Blu-ray i stället och gick att få tag i till ett förmånligt pris. Nu var det dags.

Vi såg serien ett avsnitt per kväll här under en veckas tid. Oj, vilken kvalitetsserie detta är. Från första till sista bildrutan. Jag insåg det nog redan på förhand, men hade kanske inte trott att den skulle vara så här genomgående bra i allt.

Chernobyl är skakande realistisk, har ett perfekt tempo genom de fem avsnitten, berättas på ett sätt som gör en ganska komplicerad historia både spännande och begriplig och bjuder på strålande skådespelarinsatser rakt igenom. Ingen karaktär känns malplacerad eller spelar över.

Manusförfattaren Craig Mazin uppfann visserligen en karaktär som fick personifiera en hel rad personer. Det är ganska vanligt i filmvärlden när en komplicerad historia med många inblandade ska berättas så att den blir begriplig för tittaren. I övrigt håller sig Chernobyl såvitt jag kan begripa väldigt nära verkligheten – vilken inte sällan är skräckinjagande.

Ett pyttelitet klagomål är möjligen att Gorbatjov är märkligt castad. David Dencik är en utmärkt skådespelare, men det är väldigt uppenbart att han bär en mask för att fylla ut sovjetledarens rondör. Det känns lite billigt.

I övrigt är Chernobyl strålande rakt igenom. Här finns oerhört täta scener blandade med rena rama skräckfilmen när effekterna av strålningen börjar synas på offren. Men Chernobyl är inte bara en thriller utan också ett politiskt drama. Olyckan inträffade ju i dåtidens Sovjetunionen, vars policy knappast var transparens med omvärlden eller ens sin egen befolkning. Sanningen var kort sagt oerhört farlig, och det blev snabbt uppenbart för dem som önskade berätta vad som faktiskt hade inträffat.

Chernobyl (2019): 5/5