Som Xbox-spelare sedan den allra första konsolen lanserades i Sverige för 19 år sedan är det förstås spännande att packa upp ännu en ny Xbox-konsol. Men det blir också tydligt hur denna skiljer sig från de övriga. På gott och ont. Jag har hunnit spela på min nya Xbox Series X i en vecka. Här är mina reflektioner så långt.
Jag har sett otaliga uppackningar, sett storleksjämförelser mellan Xbox Series X och såväl PS5 som äldre konsoler. Ändå är min första reaktion att den är lite större än jag föreställt mig. Högre. Dock gör den sobra designen att den som väntat smälter in utmärkt bredvid TV:n.
Det var en lansering som ingen annan. Halo Infinite, som skulle göra Xbox Series X/S till den första Xbox som lanserades med ett Halo sedan 2001, sköts på framtiden. Inte heller såg vi till något exklusivt racingspel, vilket också var första gången. Xbox Series X/S släpptes faktiskt med bara ett enda exklusivt spel, The Falconeer, sedan The Medium sköts upp i några månader (och nu har spelet listats till PS5, återstår att se om det är korrekt).
Att kalla det för en skral release var verkligen en underdrift. Microsoft var förstås medvetna om detta och presenterade därför Xbox Series X som konsolen som gjorde dina redan existerande spel bättre. Mycket inför releasen handlade om funktioner som bakåtkompatibilitet, quick resume och sedan dess även fps boost. Samt Game Pass, förstås.
Konsolen och gränssnittet
Xbox Series X ser ut som ingen konsol före den. Även om den går att lägga ned är det uppenbart att den designades för att stå upp. Denna monolit är knappast vacker att titta på, men sedan Xbox One S har Microsofts designteam, gissar jag, arbetat utifrån devisen ”fungera utan att synas”. Samtliga Xbox-konsoler har sedan dess fått en design som syftar till att den ska smälta in, inte stå ut.
Så långt designen. Xbox One var i stort sett en knäpptyst konsol, och det blev bara bättre med One S och One X. Glädjande nog är Xbox Series X minst lika tyst. Jag ska inte säga att jag inte hör den, för det gör jag när exempelvis ett spel installeras. Men när det väl är dags att spela jobbar den tyst och effektivt i bakgrunden.
Att föra över gamla spel till den nya konsolen är busenkelt. Jag loggade in med mitt Microsoft-konto och vips var allt där. Sparfilerna som jag lagt på en hårddisk pluggade jag ur min Xbox One X och i min Series X, och sedan var det bara att köra.
Så fort den nya konsolen startar upp känner man igen sig. Gränssnittet är nämligen identiskt, och det känns faktiskt konstigt till en början. Jag sitter med en ny konsol men det känns som att jag spelar på min gamla. Denna känsla förstärks av att jag dessutom fortsätter att spela samma spel som tidigare. (Samtidigt är det rätt häftigt att jag faktiskt kan spela vissa gamla Xbox-spel, som är nästan 20 år gamla, på en ny konsol.)
Det finns för- och nackdelar med denna sömlösa generationsövergång. Å ena sidan känns det inte riktigt som att jag spelar på en ny konsol när allt ser ut som förr. Å andra sidan behöver jag inte lära mig ett nytt gränssnitt utan kan komma direkt in. Eller ”jump in”, som det hette på 360-tiden.
Handkontrollen
Handkontrollen till Xbox 360 satte en helt ny standard för kvalitet och ergonomi. Enda nackdelen var styrkorset. Microsoft lär ha satsat en halv miljard på utvecklingen av handkontrollen till Xbox One, som var en försiktig vidareutveckling. Det tog flera år av daglig användning innan jag kunde säga att jag föredrar den framför Xbox 360-kontrollen.
Fixa inte det som inte är trasigt, kanske Microsoft tänkte när de satte sig ned för att ta fram en handkontrollen till sin fjärde Xbox. Och så gjorde de i stort sett ingenting. Ingen haptisk feedback, ingen 3D rumble, inga speciella funktioner. Bara en ny shareknapp och lite nya texturer på undersidan. Däremot förändrade de styrkorset igen, och här förstår jag inte alls hur designteamet har tänkt. Det är en återgång till den lösning som fanns till Xbox 360 med en platta. Det känns som ett steg bakåt, och att styrkorset klickar så högt att man kan väcka döda är ytterligare en gåta.
Till 95 procent är dock denna handkontroll identisk med den till Xbox One, och det har jag egentligen inga klagomål mot. Det är kanske den bästa handkontrollen någonsin som de valt att behålla intakt. Men visst hade den känts mer ”next-gen” om den åtminstone haft en eller två helt nya funktioner, likt Sonys DualSense. Nämnas kan att Xbox One-kontrollen fungerar till Xbox Series X/S, så skulle man avsky den nya handkontrollen går det lika bra att använda sin gamla.
Tjänsterna
Xbox Series X erbjuder inget som inte redan fanns tillgängligt på Xbox One. Här finns förstås både Xbox Live och Game Pass, samt Game Pass Ultimate om du vill ha alltsammans för en förmånlig peng. Vissa Game Pass-spel, som The Medium, är exklusiva till Series X/S och går inte att spela om du sitter på en Xbox One. Detta antal bör öka allt eftersom fler migrerar till den nya konsolen. Men överlag kommer du känna dig som hemma och veta exakt vad du får.
Spelen
Spelen är det stora frågetecknet just nu. Det finns helt enkelt ingenting nytt och spännande att spela för tillfället som inte är tillgängligt på Xbox One också. Vi vet att Halo Infinite kommer, och om bara några dagar kommer vi få veta betydligt mer om hur resten av året ser ut när Microsoft har sitt digitala E3. Jag hoppas på Forza Horizon 5, men det kan mycket väl bli en crossgen-titel.
Framtiden är däremot väldigt ljus. 2022 och framåt ser riktigt bra ut, och då har ett antal studior ännu inte avslöjat vad de arbetar med. Jag hoppas att Microsoft släpper Forza Horizon 5 i september, har något spännande i oktober för att sedan jubilera med Halo Infinite den 15 november. Det skulle göra andra halvan av 2021 mer än godkänd och ge en positiv boost inför nästa år.
Vad klarar Xbox Series X av?
Sex månader har gått, men vi har ännu inte sett vad Microsofts kraftpaket faktiskt går för. Sannolikt kommer det dröja, för inte heller Halo Infinite (som utvecklats primärt till Xbox One) lär orsaka några tappade hakor. Vad vi har fått är däremot ett bevis för hur snabb konsolen är. Laddtider är nästan ett minne blott, och det är en fröjd att hoppa mellan olika spel utan att behöva bekymra sig för väntetider. När jag fortsätter att spela Gears 5 direkt från där jag lämnade spelet på Xbox One är det lätt att se hur mycket snabbare spelet laddar. Det tar kanske två, tre sekunder så är jag igång.
Att spela har således, efter några generationer med växande laddtider, blivit smidigare igen. Exakt hur detta kommer fungera med nya nextgen-titlar som utvecklats specifikt för Xbox Series X återstår att se. Jag tror inte att vi kommer slippa laddtider men att de blir kortare än vi är vana vid. Vilket från och med nu lär öka irritationsgraden varje gång ett spel laddar långsamt…!
Summa summarum
Det finns något lite blasé över att plugga in min nya Xbox Series X. Handkontrollen är nästan identisk med den jag spelat på sedan jag köpte min första Xbox One 2015, så den känns oerhört välbekant.
Gränssnittet är detsamma och framför allt är spelen än så länge desamma. Mina Game Pass-titlar poppar upp och jag fortsätter att spela samma spel som jag spelade på min Xbox One X dagen före. Spelfodralen är desamma som för att ytterligare understryka hur tätt sammanknutna Xbox One och Xbox Series X är. Det är onekligen en generationsövergång som inte liknar någon annan. Sömlös och smidig, javisst. Men också lite tråkig. Den där pirrande nextgen-känslan vill liksom inte infinna sig.
Däremot går det inte att ignorera faktumet att Microsoft varit ärliga med vad Xbox Series X förmår. Den är onekligen den bästa konsolen att spela gamla, och nya, Xbox-spel på. Laddtiderna är en bråkdel av vad de varit tidigare, och quick resume är en välsignelse för alla oss som hoppar mellan spel och ibland bara har en halvtimme att spela.
Skillnaden mot när jag köpte den första Xbox är verkligen milsvid. Det skrek ”nästa generation!” om den, och jag golvades av både Halo och Dead or Alive 3. Den där känslan har inte riktigt infunnit sig på samma sätt sedan dess, och det är inget som har specifikt med Xbox Series X att göra. Stegen mellan varje generation är inte lika branta som förr, vi lär aldrig få uppleva känslan av att gå från 2D till 3D eller SD till HD igen.
Xbox Series X är Microsofts bästa Xbox hittills. Är den oumbärlig? Nej, inte än. Men givet vad som ligger i pipelinen kommer den att bli det. Huruvida du hoppar på tåget nu eller vänta till början av nästa år är upp till dig.
+ Tyst, smidig, snabb
+ Sömlöst generationsskifte
+ Gigantiskt Xbox-bibliotek från fyra generationer
– Saknar exklusiva titlar just nu
– Ingen nextgen-känsla
