Jag körde igenom remaken av Resident Evil 2 när jag recenserade spelet 2019 och var förtjust. Däremot klarade jag inte ut båda äventyren med Leon och Claire. Därför låg spelet i backlogglistan och väntade.
Nu har jag satt tillbaka Resident Evil 2 i hyllan ännu en gång och är lika imponerad som sist. Detta är verkligen ett utmärkt spel, och Claires resa var något bättre än Leons.
Även om bossfajterna var ganska enformiga (det är ungefär samma boss om och om igen) och ingenting slår polisstationen rent miljömässigt, bjuder Capcoms klassiker på många spända ögonblick, snygg grafik, bra röstskådespeleri och, ja, en jäkla resa ända in i mål. Framför allt blev jag förtjust i relationen mellan Claire och flickan Sherry, som befinner sig i en allt annat än avundsvärd situation.
Capcom fick till en fullträff med sin remake av Resident Evil 2. Jag minns att jag tyckte upplägget kändes lite gammaldags och obekvämt när jag recenserade spelet. Det märks förstås att det bygger på en 90-talsformula. Men nu när jag återvände, dessutom efter att ha spelat Resident Evil Village som är ett helt annat slags Resident Evil, hade jag inte alls den känslan. Kanske var jag lite för hård i min recension.
Hur det än är med den saken, är denna remake kanske den bästa jag spelat. Så här ger man gamla spel nytt liv. Nu väntar vi på att Capcom ska sprida samma magi till Resident Evil 4 (kommer definitivt) och Code: Veronica (mer tveksamt). Det borde stå en remake på tur nu.
