I dag anländer Alan Wake Remastered i ett instaboxskåp. Kvällen kommer förstås vigas åt denna remaster av Remedys älskade skräckis.
Jag spelade om Alan Wake lagom till tioårsjubiléet i fjol och kunde konstatera att spelet fortfarande höll förvånansvärt bra.
Tio år är en ganska lång tid i spelbranschen, och många spel åldras fort. Men Remedys äventyr höll fortet väl, och mina åsikter om spelet var oförändrade. Styrkor var miljöerna, karaktärerna, atmosfären, musiken och berättelsen. På minussidan hittade vi framför allt striderna och att fiendeuppbådet kändes rätt enahanda väldigt fort.
Nu är det dags att sätta tänderna i remastern, vilket jag ser fram emot. Det är samma spel en gång till men i snyggare skrud. Och det har fått finfina betyg av alla möjliga spelrecensenter, vilket bådar gott.
Hösten, eller i alla fall kvällen, är räddad.