2021 är jubiléernas år. Xbox och Gamecube firar 20, Sonic firar 30 och Shenmue II firar 20. Detsamma gäller för övrigt Halo, GTA III, Metal Gear Solid 2 och Silent Hill 2.

Det har alltså gått två decennier sedan det majestätiska äventyret som börjar i Hongkong och slutar i Guilins utkanter släpptes i Europa. Lite drygt till och med, till vår del av världen kom Yu Suzukis förmodligen nästa spel den 23 november 2001.

Min relation till Shenmue har onekligen gått upp och ned under denna tid. Jag gav faktiskt upp hoppet om en fortsättningen efter många års väntan. När Yu Suzuki tog Shenmue III till Kickstarter på Sonys E3-konferens 2015 var jag därför både förvånad och lyrisk. Jag valde förstås att stötta projektet med ett av de högsta beloppen.

När spelet väl släpptes 2019 var intrycket väldigt tudelat (recension och lite reflektioner). Det var verkligen ett nytt Shenmue, på gott och ont, men samtidigt hade 18 år gått och vi var många som förväntade oss att Yu Suzuki skulle ha försökt modernisera sitt gameplay lite. Det gjorde han inte, och hans största misstag var att knappt ta berättelsen framåt ett enda steg. Det var en stor besvikelse efter så många års väntan.

Jag spelade om Shenmue och Shenmue II när nyversionerna kom 2018 och kunde då konstatera att det fortfarande är två väldigt speciella spelupplevelser. Shenmue känns väldigt litet och begränsat med moderna ögon, visserligen lite intimt men en annan upplevelse i dag än när det släpptes 2000. Shenmue II är däremot unikt än i dag. Det är stort, storslaget och proppats med detaljer som imponerar 20 år senare. Miljöerna, berättelsen, karaktärerna Ryo stöter på under äventyrets gång och inte minst det enorma sinnet för detaljer – helheten gör Shenmue II till en av mina bästa spelupplevelser någonsin.

Shenmue III är inget spel jag kommer tänka tillbaka på med samma värme. Vad värre är blev denna tredje del mest sannolikt slutpunkten för serien (i spelform åtminstone) i stället för ett steg framåt mot möjligheten att få spela klart sagan.