Redan när äldste sonen var två år försökte jag få honom nyfiken på TV-spel. Jag plockade fram min Wii U och lät honom leka med Gamepaden. När han blivit tre år började jag köpa enklare spel till honom.
Eftersom han gillar Paw Patrol föll det sig naturligt att köpa dessa. De är extremt simpla och är också på svenska, vilket underlättar (även om några närmare instruktioner knappast behövs).
De två första spelen, Paw Patrol: On a Roll och Paw Patrol: Mighty Pups Save Adventure Bay var båda habila barnspel. Men väldigt snabbt avklarade (vilket inte gör så mycket eftersom sonen gärna spelar om dem igen och igen). Sedan gjorde jag misstaget att köpa det senaste Paw Patrol: Adventure City Calls i julklapp. Maken till buggig soppa har jag sällan upplevt.
Kontrollen är sämre och spelet är betydligt fulare, karaktärsmodellerna förändrade och allt ser bara förfärligt ut. Detta bryr sig inte en fyraåring om, men när spelet låser sig är det mindre roligt. Vid flera tillfällen har en av karaktärerna fastnat och vi har fått starta om banan från början.
Och laddtiderna… Spelet tar evigheter att ladda på Xbox Series X, vilket är ett skämt eftersom det ser ut som ett PS2-spel.
Paw Patrol: Adventure City Calls är kort sagt ett riktigt dyngspel som ni med Paw Patrol-älskande barn bör undvika. De andra två är acceptabla för en fyraåring.
