Ljuspistolernas storhetstid är sedan länge förbi. Men nu har klassikern The House of the Dead ändå hittat till Nintendo Switch i form av en remake. Fungerar konceptet lika bra med en JoyCon i handen eller har tiden sprungit ifrån denna genre?
Året var 1996 och jag minns fortfarande The House of the Dead mycket väl. Det var ett av många arkadspel som Sega lät konvertera till Saturn, och det var ett av de bästa. Konsolen kämpade med tre dimensioner, men arkadkonverteringen var imponerande för sin tid och spelet blev omtyckt.
PlayStation hade Time Crisis och Saturn hade Virtua Cop, men skräcktemat gjorde The House of the Dead till en solklar vinnare i mina ögon. En uppföljare hittade snart till Dreamcast och och ytterligare två kom att lanseras senare, men sedan dess har både serien och hela genren slumrat in. Vi har gått vidare.
Det var knappast en självklarhet att göra en remake av just The House of the Dead nu när ljuspistolernas saga är all. MegaPixel studio har ändå gjort ett försök. Kanske borde någon annan ha fått chansen.
men åldern skiner verkligen igenom när spelet rullar.
Upplägget är detsamma som för ett kvarts sekel sedan: detta är en railshooter så skjut på allt som rör sig och gör det snabbt. Bland alla elakingar finns civila som man gör gott i att rädda för att få healthkits, och det går även att skjuta sönder inredningen för att hitta en och annan hemlighet. Dessutom går det att välja väg genom att skjuta sönder luckor och annat. Förutom enspelarkampanjen finns även ett co-op-läge och ett competitive-läge i vilket man tävlar mot varandra.
På stillbilder ser denna remake ganska stilig ut, men åldern skiner verkligen igenom när spelet rullar. Det är grovhugget och bilduppdateringen känns inte solid. Men detta är inte bara gammalt i grunden, det är också en halvhjärtat gjord remake som till och med innehåller felstavningar.
Vilket för oss till det viktigaste i den här sortens spel: precisionen. The House of the Dead Remake går att spela med både JoyCons och Pro Controller. Båda fungerar hyggligt, men det går inte att komma ifrån att fr¨ånvaron av en pistol gör att vi tappar en hel del i spelkänsla. Att sikta med ett vapen mot skärmen är helt enkelt både roligare och mer effektivt. Dessutom går det snabbare att ladda om. I originalet laddade man om vapnet genom att skjuta utanför skärmen. Det tog bråkdelen av en sekund längre vilket var tillräckligt för att öka stressen några hekto.
Eftersom detta i grunden är ett arkadspel från 90-talet är det en kort historia. Räkna med att springa igenom de fyra kapitlen på runt en timme om du inte har tummen mitt i handen. Detta betyder också att om du dör, får du börja om. Som på den gamla goda tiden.
Jag landar slutligen i frågan om vilken målgrupp detta spel egentligen är tänkt att appellera till. 1996 var zombier nytt och häftigt, vilket gjorde att The House of the Dead kunde utnyttja detta och locka zombiesugna spelare som förälskat sig i Resident Evil. Att ta med arkadupplevelsen hem till vardagsrummet var häftigt, och tredimensionella ljuspistolspel doftade framtid då, nästan på samma sätt som VR gör i dag.
Drygt 25 år senare torde suget efter den här sortens spel vara synnerligen begränsat. Så frågan är hur många av alla vi som var med då och gillade dessa spel som är särskilt sugna på att uppleva dem igen. Någon ny publik lär de knappast locka.