Vi som varit med ett tag minns tiden när man köpte en konsol utifrån ett enda spel. Sonic the Hedgehog. Super Mario World. Gran Turismo. Super Mario 64. Eller kanske GTA III. Spel definierade hela konsolgenerationer på den tiden.
Även om det retade gallfeber på andra fanboys att spelet X och Y inte kom till just deras favoritkonsol, gjorde de exklusiva liren att varje konsol kändes unik. Som ung gjorde detta livet lite surt, ty man hade inte råd med alla konsoler utan tvingades till svåra val. Detta gjorde att man i praktiken låste in sig på den ena eller den andra sidan vilket säkerligen eldade på fanboyismen då många kände sig nödgade att försvara sitt beslut utåt.
Sedan millennieskiftet har mycket hänt. Dels har konsolerna blivit mer lika varandra på insidan och kan i dag liknas vid datorer med ett annat plasthölje. Dels har spelutbudet blivit alltmer strömlinjeformat. Antalet konsolexklusiva AAA-spel har blivit färre.
Just detta har Xbox-chefen Phil Spencer tagit fasta på i ett uttalande till Bloomberg nyligen, där han konstaterar att spel som utvecklas exklusiva till en enda plattform är ”något vi kommer se mindre och mindre av”. Hans synsätt är att vi spelare inte ska begränsas av ”vilken bit plast” vi har valt under våra TV-apparater. Det är ett slags formatagnostisk syn han förmedlar.
Samtidigt är förstås Spencer även affärsman med uppdraget att få Xbox att växa så mycket som möjligt. För detta är Microsoft oundvikligen beroende av vissa exklusiva titlar som Starfield. Men inte bara. Ty med en tjänst som Game Pass krävs det faktiskt inte en uppsjö av exklusiva spel, det räcker gott med att många nya spel landar där dag 1. Det gör det attraktivt att teckna ett abonnemang i stället för att punga ut 700 kronor för samma spel till PlayStation 5.
Spencer får medhåll av NPD:s Mat Piscatella som på Twitter menar att konsolexklusiva spel har blivit allt färre under en tid nu och att det inte längre går att motivera exklusiva avtal rent ekonomiskt.
Båda har en poäng. Spel är dyra att utveckla, och att låsa ute möjligheten till försäljning på andra format är dålig business, helt enkelt. Dessutom gör exklusiviteter att spel som skulle kunna upplevas av fler blir låsta till en begränsad grupp.
Trots allt detta är jag i grunden positiv till exklusiva spel, även tidsexklusiva avtal som ofta är så utskällda i branschen. Det är som om folk blir kränkta av att ett spel de sett fram emot blivit exklusivt, om än tidsbegränsad, till en konsol de inte äger. Det är så dumt. Att köpa en konsol och förvänta sig att kunna spela alla spel har aldrig varit en särskilt genomtänkt strategi.
Visst kan jag förstå frustrationen, i synnerhet om man av ekonomiska skäl inte har möjlighet att köpa alla konsoler och därmed tillgodogöra sig alla spel av intresse. Men så har det varit för de flesta av oss någon gång, och jag ogillar inte exklusiva spel för det. Tvärtom anser jag att det är vad som gör en viss konsol värd att införskaffa. Om alla spel släpps till alla plattformar, spelar det ju ingen roll vilken jag väljer.
Jag gillar därför Sonys approach att fortsätta satsa på singleplayeräventyr exklusivt till PlayStation. På senare år har PlayStation-exklusiva spel även börjat släppas till PC, och Death Stranding släpps till och med till Game Pass (men bara på PC). Det finns däremot inget som tyder på att PlayStation-exklusiva topptitlar kommer till Xbox i framtiden. Och det är bra så. Någon anledning till att äga en PlayStation vill jag gärna ha.
Att de exklusiva toppspelen blir färre betyder förhoppningsvis inte att de helt försvinner. Jag må leva i det förgångna, men jag gillar spela olika spel på mina olika konsoler.