Det brukar sägas i spelbranschen att det finns en var tredje konsol-förbannelse. Efter två lyckade konsoler kommer ett bakslag. I vissa fall stämmer det – som i fallet PlayStation 3, Saturn, Nintendo 64 och Wii U. I andra inte. Vid sidan om kommersiella misslyckanden finns det också en annan trend, som förmodligen går att identifiera även i andra branscher: en stigande arrogans och kaxighet i takt med växande framgångar.
Vi har sett det drabba både Nintendo, Sony och Microsoft i perioder. När Sony skulle lansera PS3 proklamerade den dåvarande Sony-chefen Ken Kutaragi (känd som ”PlayStations pappa”) att han förväntade sig att folk skulle vilja skaffa sig ett andra jobb för att ha råd med konsolen. Sony gjorde PS3 medvetet svår att utveckla spel till och njöt när utomstående utvecklare stångades med Cell-processorn. Allt enligt bekännelser från Mark Cerny i efterhand. Sony tog sina kunder för givna.
Microsoft klev i klaveret efter framgångarna med Xbox 360. De utvecklade en svagare konsol med en Kinectkamera ingen ville ha och trodde att vi ville använda vår konsol som något slags TV-hubb i vardagsrummet. Vägen tillbaka blev både lång och kostsam. Xbox One fick storstryk av PS4 och många trogna kunder övergav Xbox. Microsoft hade tagit sina kunder för givna.
Nintendo gjorde en motsvarande manöver med Wii U. De utvecklade konsolen runt en pekskärm som inte ens de själva kunde göra något vettigt av. Efter framgångarna med Wii trodde Nintendo att de kunde upprepa samma piruett en gång till: en liten och svag konsol med en gimmickkontroll och ett medföljande partyspel. Det blev det största fiaskot sedan Virtual Boy. Nintendo tog sina kunder för givna.
Många ser PS2-eran som Sonys storhetstid. Jag brukar dock invända och hävda att Sony under förra generationen var som allra bäst. Det var ett ödmjukare Sony som lanserade PS4. De hade lärt många läxor från de tuffa åren med PS3 och hade nu kunden i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. PS4 var inte bara en bra och prisvärd konsol, den var lättillgänglig, hade en stadig ström av riktigt bra spel och till och med handkontrollen var bra denna gång. Sloganen ”For the Players” kändes genuin.
Mycket har hänt sedan dess. Dagens Sony är något annat. Under Jim Ryans ledning har vi börjat se ett girigare och grinigare företag. Spelen till PS5 har blivit dyrare med ett rekommenderad prislapp på 800 kronor. Microsoft har inte följt efter. Nyligen höjde Sony även priset på PS5 med en femhundring. Att priserna går upp just nu är vi vana vid, men det är talande att varken Nintendo eller Microsoft justerade sina priser på liknande sätt.
Sonys girighet märks även på andra sätt. Medan Xbox erbjuder gratis uppgraderingar av spel när dessa släpps på nytt till Xbox Series X/S, får PlayStation-kunder betala för att få sina spel uppgraderade från PS4 till PS5. När Naughty Dog släpper en remake av ett spel som de gjorde en remaster av till PS4, är prislappen 750 kronor. Såklart. Därtill höll Sony länge emot och bekämpade crossplay mellan olika plattformar. Och så vidare.
Varje enskild grej är måhända inte så mycket att yvas över, men om vi lägger alla tillsammans framkommer ett gnidigt företag som vill mjölka ut sina kunder så mycket de kan.
Ytterligare en sak som retar mig lite med det nygamla Sony är deras hyckleri. Sedan Microsoft i januari offentliggjorde sina planer på att köpa Activision Blizzard har Sony varit griniga.
Enligt Sony skulle skulle det få ”stora negativa konsekvenser för spelarna och spelbranschens framtid” om Microsoft hade kontroll över framgångsrika Activision-spel som Call of Duty. Verkligen? Sony har betalat för att få PlayStationexklusivt innehåll till Call of Duty. De har alltså aktivt betalat för att Xbox-spelare inte ska kunna få del av lika mycket som PlayStation-spelare. Därtill fortsätter Sony att köpa exklusiviteter, som de alltid har gjort, där Final Fantasy VII Remake bara är ett exempel av många.
Nu har det framkommit att Sony betalar utgivare för att inte släppa sina spel på Game Pass. I stället för att lansera en konkurrenskraftig tjänst väljer alltså Sony att försöka underminera motståndarens tjänst. Det är ganska sunkigt.
Det går att begripa att Sony inte är helförtjusta i Microsofts uppköp, men att bete sig som en bortskämd snorunge tjänar inget till. Sony ägnar sig ju också åt uppköp. Xbox ser till att Activision-avtalet med Sony hålls, vilket innebär Call of Duty på PlayStation i minst tre år till. Någon som tror att Sony hade varit lika generösa om positionerna varit de omvända?
Sony hycklar rejält här. De har alltid betalat för att få spel exklusiva till PlayStation, det är historiskt sett ganska vanligt i branschen. Men när Microsoft gör samma sak, fast på en annan nivå, är det plötsligt fel.
Detta nya Sony är inte så roliga att skåda. De har inte övertygat hittills denna generation. Med stigande priser. Med PS5-exklusiva spel som många köpt konsolen för att få spela som plötsligt släpps även till PS4. Och nu ett grinigt beteende i medierna. Sony säljer alla konsoler de kan tillverka. De borde vara nöjda och glada.
Min PS5 står närmast oanvänd. Jag har knappt spelat på den det senaste halvåret, vilket känns tråkigt. Men med ett ständigt flöde av spel på Game Pass är det svårt att slita sig från min Xbox Series X. Senare i vinter får jag anledning att äntligen spela på min PS5 igen. Men det ser ut att bli ganska långt mellan gångerna. Åtgärda detta i stället för att gnälla, Sony.