I fjol firade jag 30 år som gamer. Jag har satt 1991 som en sorts startpunkt för mitt spelintresse. Det var nämligen då jag spelade Sonic the Hedgehog för första gången, och det var med detta spel intresset tog fart. Det kan nästan beskrivas som kärlek vid första ögonkastet.
Sedan dess har jag hunnit fylla 40, och livet ser väldigt annorlunda ut jämfört med för bara tio år sedan. Heltidsjobb, hus och två barn att se efter gör tiden för att spela strikt begränsad till max någon timme per kväll, någon gång i veckan. Med stigande ålder uppstår således en paradox: mer pengar att köpa spel och konsoler för men mindre tid att faktiskt spela spelen.
Spelsmaken har förändrats förvånansvärt lite över åren. Jag har blivit lite mätt på FPS, men kan fortfarande njuta av en riktigt bra storydriven shooter i förstapersonsvy (som Metro Exodus eller Halo Infinite). Favoritgenrer är alltjämt plattformsspel i 2D och 3D och racingspel, där fullträffarna tyvärr är ganska få numera.
Jag minns åren runt millennieskiftet. Då var racing en viktig genre för att en konsol skulle anses ha ett respektabelt utbud. PlayStation hade sitt viktiga Gran Turismo, Segas konsoler kunde skryta med massor av bra arkadracers. Nu är genren om inte död så i alla fall mer eller mindre irrelevant.
I dag är det andra genrer och sätt att spela som dominerar. Jag är en gammal kvarleva från en tid som kommit och gått. Jag klänger mig kvar vid fysiska utgåvor och är därmed ett utdöende släkte.
Men jag är inte helt stockkonservativ – Game Pass är en tjänst som jag ser många gubbgamers fnysa åt men som jag omfamnade nästan från dag ett för drygt fem år sedan. Allt behöver inte vara svart eller vitt. Xbox är alltjämt den plattform jag spelar mest på, trots att Microsoft nedprioriterar fysiska spellanseringar.
Jag står med ena foten kvar i det förgångna och den andra i en föränderlig bransch, osäker över vad som kommer att hända härnäst men ganska övertygad om att jag kommer hänga med på tåget ändå. Med ett spelintresse som förmodligen är större än det någonsin har varit men alldeles för lite tid att spela.
Tidigare bloggat:
30 år som gamer