Årets stora köpfest Black Friday, eller Black Week som det kallas numera eftersom köphetsen spritts ut till minst en vecka i stället för en dag eller helg, var minst sagt en sömnig historia. Visst fanns det en del fynd att finna, men inget som jag personligen var ute efter.
Det blev ändå en del inköp. En Airfryer till frugan i julklapp – efter några års tjat gav jag med mig. Men den var inte särskilt mycket nedsatt. En budgetsmart-TV till min mor – men den var inte heller nedsatt. Och en ny telefon till mig själv (mer om det i en senare bloggpost). Visserligen hyfsat nedsatt i pris, men inte anmärkningsvärt mycket.
Någon köphets blev det alltså inte. Jag fick anstränga mig i år för att hitta något, och intrycket är att jag är långt ifrån ensam. Många verkar ha ryckt på axlarna åt denna konsumtionens högtidsdag i år. Det visar sig att 7 av 10 företag höjer priserna för att sedan fejksänka dem inför Black Week, vilket knappast ökar köplusten. Vi vet liksom på förhand att vi förmodligen blir blåsta.
Att köpa för köpandets skull är förstås dumheter, så kanske är nedgången i årets Black Week ett tecken på nykterhet och sans. Kanske håller folk lite hårdare i plånboken i novembermörkret denna gång. Med skenande elpriser, hög inflation, stigande räntor och allmän osäkerhet är det klokt att inte kasta bort pengarna på sådant vi kan prioritera bort.
Nu tenderar jag visserligen att prioritera spel och elektronik ganska högt, och det blev som synes en del inköp. Men inte för att det var Black Week.