När man tänker tillbaka på hur samhället har förändrats sedan strax före millennieskiftet är det framför allt en sak som står ut: digitaliseringen. Våra samhällen ser i grunden väldigt lika ut jämfört med 1999, men internet har förändrat våra liv.
Jag minns hur nätet såg ut runt 1998. Rudimentärt. Enkelt. Ocensurerat. Det var en ny och spännande arena, allt kändes möjligt. Och visade sig också vara det. På den tiden satt vi på 56k-modem och ringde upp. Dåtidens uppkoppling skulle inte orka med dagens flashtunga internetsidor.
Det mesta med internets utveckling har varit positivt. Men reklamens framträdande roll är något som måste diskuteras.
Reklam har alltid funnits i olika former, det är ju ett sätt för någon att kommunicera sin existens och sitt budskap till världen. Den som tar en titt i tidningar från 1800-talets slut finner att de är fulla med dåtidens reklam. Skillnaden är att reklamen i dag smyger sig på oss mer direkt.
Jag älskar YouTube, men Googles fantastiska tjänst har blivit närmast oanvändbar på grund av all reklam. Och ändå har Google annonserat att de kommer utöka reklamen än mer. De vill, förstås, att vi ska betala för att slippa reklamen.
Att betala för att slippa något är vad mycket handlar om just nu, och den som är beredd att stå ut med reklam kommer billigare undan (Spotify är ett gammalt exempel på samma affärsmodell). Netflix kommer lansera en billigare nivå av sin tjänst med reklam. Och nu sägs Microsoft arbeta på samma idé med sitt Game Pass och har tagit patent på att visa reklam i spel.
Utvecklingen är inte oväntad på något sätt, men inte rolig. För vem vill egentligen har en massa reklam riktad till sig när han eller hon spelar? Vem vill ha reklamavbrott när de tittar på ett intressant program på YouTube?
Något som är kostnadsfritt måste förstås finansieras på något annat sätt, och där är reklam en given inkomstkälla. Men Game Pass är något vi betalar för. Spel är också något vi har betalat för, och Microsoft, Sony och Nintendo tar även betalt av oss för att vi ska kunna spela online. Att då dessutom kasta reklam i ansiktet på oss, hur ”personlig” den än är… är åt skogen.
Det känns lite dystert, särskilt som hela den här utvecklingen bär något slags oundviklighet över sig. Det är som om vi bara tuggar i oss allt, rycker på axlarna och går vidare. Vi är enkla mål för den globala storföretagen. Ja, vi är lätta offer för algoritmer numera.
På ett plan får det mig att bli än mer retrofokuserad. Nästan tre fjärdedelar av alla spel jag köpte under 2022 var till äldre konsoler, det vi brukar kalla retro. Här behövs inget annat än en strömkabel och en handkontroll. Sedan är det bara att köra igång. Det är befriande enkelt och ett skönt avbrott från det krävs av oss i moderna spel.
Vem vet hur våra spel påverkas av all reklam i framtiden.