2021 var ett bra spelår, 2022 var betydligt svagare. 2023 ser däremot ut att bli det bästa spelåret på väldigt länge.
Jag har de senaste två åren lagt mest fokus på att beta av min backlogg. Det har gett 15 avklarade spel per år. I år blir det betydligt färre, och det är inte bara ett tecken på mindre tid för spel utan också på att det kommer betydligt fler nya spel som jag vill prioritera.
Vi har passerat halvårsmärket och kan redan se tillbaka på en rad riktigt bra spel. Diablo IV har rönt stora framgångar, men jag har inte testat det än. Däremot har jag spelat ut remaken av det fantastiska Resident Evil 4, som jag gav full pott.
Nintendos The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom lär bli årets spel för de flesta och vinna massor av priser. Jag har precis doppat tårna i det och kan inte säga så mycket än, men det har väl inte direkt tagit mig med storm.
Då har jag blivit betydligt mer betuttad i mindre kända men icke desto mindre skinande pärlor som Bramble: The Mountain King och Planet of Lana. Båda svenskutvecklade, båda överraskande bra och båda numera på Game Pass.
Sonic Origins Plus, en uppdaterad version av fjolårets Sonic Origins, släpptes både digitalt och fysisk på midsommar. Jag har knappt hunnit spela det än. Den 12 juli får vi Oxenfree II, som märkligt nog inte kommer till Xbox trots att det första spelet fanns på Game Pass. Alla Pikmin-fans som väntat i tio långa år på en uppföljare kan se fram emot Pikmin 4 till Switch senare i juli.
Den 2 augusti släpps Immortals of Aveum, en shooter som visades första gången på Summer Game Fest tidigare i juni. Det imponerade rent visuellt, men mycket är väldigt oklart så det återstår helt enkelt att se vad det blir. Månaden avslutas med Under the Waves och Baldur’s Gate III.
Våren och sommaren i all ära – hösten är som vanligt högsäsong för stora spellanseringar. Starfield kanske inte kommer beröva Tears of the Kigdom på titeln årets spel, men det kommer röna stor uppmärksamhet när det släpps i början av september. Det har potential att bli något helt unikt om det bara levererar i gameplay.
I oktober släpps det av mig hett efterlängtade Alan Wake II. Enda plumpen i det protokollet just nu är att det inte ser ut att bli någon fysisk release, och jag köper inte riktigt Remedys förklaring att det är för att hålla nere priset och ”spara tid”. Spelet ser dock ut att bli riktigt bra.
Oktober är också en het månad i övrigt. Eller vad sägs om Forza Motorsport och Assassin’s Creed Mirage den 10 och 12 oktober? Och därefter Spider-Man 2, Alone in the Dark och Super Mario Bros. Wonders inom loppet av en dryg vecka? Svettigt. Det är en tuff månad för ett spel som Alone in the Dark, men jag hoppas att blir bra och i så fall säljer efter förtjänst.
November är faktiskt betydligt lugnare med Super Mario RPG som ett av dragplåstren.
Sedan har vi spel som endast har ”2023” som lanseringsdatum än så länge. Sonic Superstars ryktas få en lansering i oktober, men jag har inte sett en bekräftelse på detta än. Hades II ska släppas i år, och även om det mycket väl kan skjutas fram sägs fortfarande att Stalker 2: Heart of Chornobyl ska släppas under året.
2023 blir kort sagt ett av de bästa spelåren på mycket länge. Det blir färre avklarade backloggspel i år, men jag ser fram emot desto fler fantastiska nya spelupplevelser!