Nokias försök att ta sig in på mobilspelmarknaden, N-Gage, är en av spelhistoriens största fiaskon. Hånad. Utskrattad. Kallad ”tacoluren”. Det är ingen överdrift att påstå att N-Gage drog skam över hela Nokia.
Men vet ni. Jag var en av få som ägde en, och nu i oktober är det precis 20 år sedan Nokia N-Gage såg dagens ljus. Jag minns inte exakt när jag köpte den, men det måste ha varit kort efter release. Och jag minns att den kostade 3500 kronor.
N-Gage var dålig på så många sätt. Som bärbar spelkonsol fungerade den inte alls. För att byta spel behövde man inte bara ta loss baksidan på enheten utan också ta bort batteriet. Det var kort sagt så att man drog sig för att byta spel.
Nokia hade ingen fungerande onlinebutik där man kunde ladda ned spel, och även om de hade gjorde vissa förändringar på knappsatsen var N-Gage inte särskilt skön att spela på. Detta var ju fyra år innan Iphone såg dagens ljus och tryckkänsliga skärmar tog över marknaden.
Hårdvaran var det inget större fel på. Tomb Raider var en imponerande portning, och Sonic N var OK. Problemet var att skärmen (som på alla telefoner på den tiden) var vertikal, vilket gjorde många spel mer eller mindre ospelbara.
Det släpptes sedermera mer imponerande spel innan Nokia drog ur pluggen för hela projektet. Då hade de hunnit släppa den uppgraderade versionen N-Gage QD också. Men det var lite för lite, lite för sent.
Mest använde jag min N-Gage som mp3-spelare och för att lyssna på radio. Som mediespelare fungerade den alldeles utmärkt. Men visst var N-Gage en ful ankunge. Givetvis har värdet på de få spel som släpptes börjat gå upp betydligt de senaste åren.