Det känns nästan lite overkligt att säga det, men det har nu gått tio år sedan PlayStation 4 lanserades. Ett helt decennium har passerat. Jag minns väl hur jag både förbokade, avbokade och sedan vid ett senare tillfälle gick in på min lokala GameStop och köpte min vita Destiny-bundle av PS4.
Jag är traditionellt ingen PlayStation-spelare. Jag ägde Saturn under PS-åren, Dreamcast, Xbox och Gamecube under PS2-åren och köpte PS3 väldigt sent. Men sedan har jag varit ombord, och PS4 köpte jag före Xbox One.
PS4 blev som bekant en stor framgång för Sony. Det var onekligen välbehövligt. Sony befann sig i en omtumlande situation med enorma förluster i hela bolaget, och PS3 hade i flera år kostat Sony stora summor. PS4 måste bli en succé, så var läget.
Jag minns fantastiska spelupplevelser som remastern av The Last of Us, Uncharted 4, Detroit: Become Human och mot slutet även Dreams, God of War och mer nischade spel som Tearaway Unfolded och Shenmue III. PS4 blev som bekant en fantastisk framgång, och en välkommen comeback efter några tunga år med PS3.
Jag minns hur den lät som en hårtork men också att den aldrig krånglade. Jag minns hur liten och snygg den var jämfört med lanseringsmodellen av Xbox One. Jag minns också hur jag äntligen kunde spela på en PlayStation-konsol utan att störa mig på handkontrollen. DualShock 4 var en bra handkontroll.
Ska jag ranka alla konsoler från Sony är nog PS4 min favorit. Tack vare dess bredd, prisnivå, handkontroll, UI och spelutbud. Det återstår att se om PS5 kommer bli lika omtyckt.