Spelvärldens egen julafton, E3, har varit under flera års tid varit på väg bort. Dess betydelse har minskat, och när pandemin kom och branschen fick ställa om till digitala möten och events blev det en slutlig bekräftelse på att det faktiskt går att avtäcka spel och konsoler utan att ha ett fysiskt event. Så sparas pengar och man slipper konkurrera med andra under ett fåtal stimmiga dagar.
I fjol lovade ESA, som ansvarar för E3-mässan, att 2023 skulle bli den stora comebacken. Så blev det inte. Efter att utgivare efter utgivare tackat nej till att närvara ställdes mässan in. Och nu har de ansvariga meddelat att E3 slutligt går i graven. Det är slut.
Det är onekligen med dubbla känslor jag tar emot nyheten. Å ena sidan är det det inte ett dugg förvånande. Det har varit uppenbart under en längre tid att E3 inte längre är solen som allt kretsar kring. Nintendo har exempelvis inte visat upp någon ny hårdvara på mässan sedan 2012, och Sony slutade med sina konferenser för flera år sedan.
Tiden har sprungit ifrån konceptet. Det kostar för mycket, och nu har vi The Game Awards som delvis tagit över tronen. Å andra sidan är det onekligen en institution som försvinner. E3 har inte varit den största mässan sett till besökarantal men definitivt sett till genomslag. Om man skulle nå igenom mediebruset var det på E3 det skulle ske.
Ända sedan 1995 har E3 i Los Angeles lockat speljournalister och besökare. Vi spelintresserade har fått några intensiva dagar i juni varje år då nästan allt händer. Massor av spelavslöjanden. Avtäckt hårdvara. Konkurrerande presskonferenser, där ett antal gått till historien.
På 90-talet följde vi nyheterna främst genom spelpressen, det var alltid spännande att läsa de späckade E3-numren av Super PLAY, Edge och andra tidningar. På senare år har det varit livestreams. Alltid intensivt. Alltid spännande.
Livet går vidare, och vi har som sagt redan delvis alternativ till E3 tillhands. Men en liten nostalgisk tår fäller jag i dag.
en spelbransch när den var som allra bäst.