Det har gått tre år sedan jag beslutade mig för att sluta se ospelade spel i hyllan som en börda och i stället börja betrakta dem som en tillgång. Målet var att försöka klara ut fler spel ur backloggen än antalet nya spel jag köpte.

Jag har inte nått det målet någon gång sedan dess. Men det fina är att jag ändå har betat av nästan 40 spel ur min backlogg. Om jag inte hade bestämt mig för att börja leta guldklimpar i backloggen, hade jag endast rört en bråkdel av dessa, förmodligen inte klarat ut ett enda och känt den där ryggsäcken av dåligt samvete bara bli tyngre.

Ibland tar det emot, det ska medges. Och ibland leder det där årliga backloggmålet till viss stress. Det riskerar att bli kvantitet före kvalitet, för ju fler nya spel jag köper desto fler måste jag klara ut ur backloggen. Och tiden är begränsad. Detta förklarar varför jag hellre ger mig på kortare spel som ibland är mediokra i stället för långa mästerverk som skulle äta upp min tid i månader framåt.

Inför 2023 hade jag tre mål:

  • Börja beta av fler Dreamcast-spel i backloggen
  • Använda min PS5 mer
  • Sätta tänderna i något av mina längre spel

Med facit i hand kan jag bocka av endast ett av dessa mål. Jag kom äntligen igång med min Dreamcast igen och klarade ut Alone in the Dark: The New Nightmare innan hösten kom och det började regna ned nya spel. Däremot har min PS5 stått i princip orörd under hela 2023, och jag har inte gett mina längre spel en chans av ovannämnd anledning. Däremot blev det en hel del Starfield i år, så jag skyr inte alla långa spel.

Inför 2024 hade jag tre nya mål:

  • Fortsätta beta av Dreamcast-spel
  • Fortsätta beta av Xbox 360-spel
  • Ge PS5 mer tid

Inget av detta är vare sig svårt eller orimligt. Men jag är en vanemänniska, varför det oftast är min Xbox Series X jag plockar upp handkontrollen till på kvällarna medan min PS5 får stå orörd. Jag har redan fler Dreamcast-spel i pipelinen, och efter en fantastisk tid med Enslaved: Odyssey to the West känner jag mig sugen på att ge fler Xbox 360-spel en ärlig chans under 2024.

Samtidigt är jag en nyfiken jäkel som bara måste testa nya spel som kommer… Jag hoppas därför, rent själviskt, på ett ganska lugnt första halvår på den fronten så att jag hinner dyka ned i backloggen i lugn ro.

Det finns så mycket att upptäcka. Ett spel behöver inte vara nytt för att vara bra.

Alone in the Dark: The New Nightmare på Dreamcast
var en av årets trevliga backloggupplevelser.
(Visited 101 times, 1 visits today)