I många år har Remedy gjort sina spel på sitt sätt. Flera av dem, inte minst Max Payne och Alan Wake, har nått kultstatus och manusförfattaren Sam Lake har suttit i otaliga intervjuer som ett resultat av detta, men det har egentligen inte varit fråga om några massiva kommersiella succéer.
Vi som gillade Alan Wake hoppades länge på en uppföljare, men när åren gick och Remedy började ägna sig åt andra projekt och slutligen släppte en film där de ställde undan lådan till synes för gott såg det inte alls ljust ut. Då verkade hoppet i princip borta.
Men någonstans runt 2019 började det hända grejer, Remedy nådde en deal med Epic och enligt den finska studion lät Epic dem göra det spel de ville. Resultatet blev Alan Wake II, en på flera sätt kompromisslös uppföljare som ändå öppnade famnen för nya fans. Jag hoppas att det har fått många.
Det har blivit rejält hyllat och nominerades till Årets spel på The Game Awards samt fick ytterligare sju nomineringar. Alan Wake II plockade hem totalt tre, och det var en sådan glädje att se Sam Lake kliva upp på scenen och ta emot priset för Best narrative, för det är här Alan Wake II och även studions tidigare spel briljerar.
Sedan, som en fantastisk bonus, fick vi se bandet som figurerar i själva spelet, Old Gods of Asgard, spela på scenen och vem var med i dansen om inte Sam Lake själv. Han strålade av lycka i den där stunden och jag fick nästan en tår i ögat.
Så otroligt välförtjänt.
Läs även:
Recension: Alan Wake II