Nyversionen av Alone on the Dark är här (till allt annat än imponerande betyg, kan tilläggas). Jag förbokade samlarutgåvan direkt när den släpptes, väl medveten om riskerna med ett sådant tilltag. Man vet ju aldrig om spelet är värt pengarna i slutändan.
Efter två förseningar är spelet släppt och samlarutgåvan likaså. Den är vad jag skulle kalla en mellanutgåva, vilket innebär att den inte når de bästa samlarutgåvorna jag har men heller inte är rent skräp. Helt OK, alltså, men inget som direkt sticker ut i samlingen.
Nu återstår att sätta tänderna i själva spelet. Det har fått ett kyligt mottagande av de flesta recensenter och vissa av mina farhågor tycks ha besannats. Men jag ser fram emot att få lämna den ytterst grå vardagen i mars och kliva in i en mysskräckis i 1920-talets amerikanska söder.
