Jag minns en dokumentär om en samlare för många år sedan. Han samlade på vykort och om han råkade hitta ett vykort han verkligen ville ha, såg han till att göra vad som krävdes för att ha råd. Inklusive att ställa in semesterplanerna.
Riktigt så extrem kommer jag aldrig bli, jag vill inte att familjen drabbas av mitt personliga intresse för spel. Men självfallet rullar det en del pengar när man samlar, och drömmen om ett annat hus handlar inte enbart om att sänka uppvärmningskostnaderna utan lika mycket om att äntligen få ett stort och dedikerat spelrum där allting får plats.
Tyvärr börjar det bli ohållbart att samla på gamla spel. I alla fall för den som är ute efter vissa guldklimpar till specifika format. Ska man ge upp eller finns det hopp om att priserna vänder nedåt framöver?
Jag berörde det häromdagen i en text om nostalgi och retrosamlande: priserna på retrospel har skenat iväg de senaste åren. Det spel som brukar nämnas som kronjuvelen i var mans Sega Saturn-samling, Panzer Dragoon Saga, kostar nu över 10 000 kronor. Det är inte så många år sedan det gick att hitta för under halva summan, vilket redan det var en smärtgräns för de flesta.
Saturn har en växande mängd dyra spel nu. Det är inte ovanligt med 1500 kronor och uppåt, eller 3000 för den delen. Det säger sig självt att för den som är ute efter ett antal utvalda titlar i den prisklassen ryker i princip hela semesterkassan.
Ibland skenar priset iväg till synes utan synbar anledning. Jag råkade snubbla över Saturn-spelet The House of the Dead på Ebay. Jag har det i en bundle med pistolen, vilket jag betraktat som den tråkigare utgåvan eftersom spelet ligger i ett CD-fodral i stället för det stiligare originalfodralet. Men pistolen ingår, förstås.
Nu visar det sig att priset på denna bundle passerat 400 dollar, alltså 4000 kronor. Det säljs så få av dessa på andrahandsmarknaden att det är svårt att få en uppskattning av hur värdeökningen sett ut över tid, men i en tio år gammal unboxing-video påstås det att den är värd 100 dollar. Så kanske rör det sig om ett fyrdubblat värde på tio år.
Det är ju kul. För alla som råkar äga en. Men egentligen gillar jag inte att priserna drar iväg på det här sättet. Det innebär ju att retrospel blir en hobby för de välbeställda i stället för att vara tillgängligt för alla.
För det finns givetvis spel och konsoler som kostar betydligt mer. Försök att få tag i vissa specialutgåvor av Dreamcast, som en Divers 2000, och du får kolla väldigt djupt ned i plånboken. Tiotusentals kronor räcker inte längre.
Ja, det handlar om förhållandet mellan utbud och efterfrågan, jag begriper det, men det är också så att enskilda samlare driver upp priserna till orimliga nivåer genom sitt agerande. Om alla vägrade att betala 10 000 kronor för ett spel, som egentligen inte är unikt, skulle priset inte hållas på den nivån.
Jag tror att denna utveckling kommer fortsätta. Den grupp som samlar just nu är vi som vuxit upp på 80-talet och nu börjat få ekonomi nog för att ha råd att återskapa vår barndom. Gissningsvis är pengastinna amerikaner en icke oansenlig del.
Men det som framför allt driver upp priserna är sannolikt personer som inte är överdrivet intresserade av spelet de köper utan köper det som en investering, med hopp om att kunna sälja det betydligt dyrare i framtiden.
Vissa har påstått sig se en trend, att priserna stiger generation för generation. Det skulle betyda att Xbox 360 och PS3 står härnäst på tur. Det stämmer om vi tittar bakåt, senaste format att börja skena iväg prismässigt var nämligen Gamecube och i viss mån Xbox.
Äger du många dyra retrospel? Grattis. Framför allt för att du äger gamla spel som förmodligen är roliga att spela, inte för värdets skull. Jag skulle nämligen inte rekommendera någon att samla för pengarnas skull. Vill man tjäna pengar finns det betydligt bättre sätt än att samla på gamla TV-spel.
