Tiga är guld. Det ordspråket hade Xbox-chefen Sarah Bond uppenbarligen inte hört innan hon satte sig ned med Bloombergs Dina Bass på torsdagskvällen. För jösses vilket bottennapp detta var.
Det finns en skillnad mellan att göra en intervju med olika speljournalister, vilket Phil Spencer gjort hundratals gånger. Där finns allt från storögda pojkar som enbart ställer snälla frågor till mer erfarna personer som kan ställa kritiska frågor men inte vill göra gästen alltför obekväm. Det behöver en jätte som Bloomberg inte bekymra sig om. Frågorna blir därför mer direkta och okänsliga.
När Sarah Bond får frågan varför Xbox stänger ned en studio som i fjol släppte ett spel som hyllades av både kritiker och spelare och vann ett flertal priser, är hon helt svarslös. Det är pinsamt att se. Bond ser nervös ut. Besegrad. Som om hon vet att det hon säger inte kommer övertala någon.
När Xbox 360 lanserades 2005 bestod teamet av några hundra personer. I dag är Xbox en gigant med flera företag och totalt 30 000 anställda. Det är en oerhörd tillväxt, och den har inte skett organiskt genom en ökad försäljning av spel och konsoler utan genom gigantiska uppköp de senaste tre åren.
De borde ha stannat vid ZeniMax för att komma åt Bethesda. Det var ett stort uppköp värt 7,5 miljarder dollar, och vid den tidpunkten hade de redan köpt upp fina spelutvecklare som Ninja Theory, Compulsion, Playground och InXile. Sammantaget borde det räcka för att att skapa ett stadigt flöde av spel till Xbox. Men uppenbarligen ansåg Xbox ledarskap att de var tvungna att ta över Activision Blizzard King också, ett köp tiofalt så stort som Bethesda. Det kan inte kallas för något annat än storhetsvansinne,
Jag har inga tvivel om beslutet att lägga ned tre utvecklare kommer uppifrån. Grejen är att Phil Spencer med flera måste ha förstått att ABK-affären skulle göra att Xbox hamnade under Microsofts lupp på ett helt annat sätt än tidigare. Nu förväntas pengar tillbaka på den största investeringen i spelbranschens historia. Då räcker det inte att göra ”bra” ifrån sig. Varje år måste överträffa det senaste, och det innebär att verksamheten behöver slimmas och anställda sparkas ut.
Microsoft är världens just nu högst värderade bolag. De anklagas för att bara vilja tjäna pengar. Fast Sony och Nintendo vill också tjäna pengar. De är inte här för någon sorts välgörenhet. Men till skillnad från Microsoft har de begripit att det bästa sättet att tjäna pengar i spelbranschen är att (trumvirvel) släppa bra spel.
Om du lyckas släppa bra spel i ett stadigt flöde kommer du lyckas behålla dina lojala kunder, som spenderar mer pengar än gemene kund, och samtidigt attrahera helt nya kunder som blir nyfikna på vad du har att erbjuda. Det är så PlayStation och Nintendo lyckas växa. Du behöver egentligen inte göra så mycket mer. Allt annat – tjänster, tillbehör och liknande – är bara grädde på moset. Grunden är bra spel.
När den allra första Xbox skulle släppas för över 20 år sedan rynkade många på näsan. Att Microsoft, av alla bolag, skulle ge sig in i konsolbranschen var absurt. De visste väl ingenting om spel. De skulle bara försöka köpa upp allt och monopolisera hela branschen, kraxades det.
Förutom uppköpet av Rare hände det emellertid inte så mycket under många år. Tvärtom bidrog Microsoft till innovation i branschen, och med Xbox 360 visade de att de kunde konkurrera med både hårdvara och spel. På lika villkor. Jag var där dag 1 och påminde folk om vad Microsoft faktiskt bidrog med. Att de inte var den där stora ondskefulla giganten som bara ville söndra och härska.
I dag känns det där som en evighet sedan. Nu lever Microsoft utan tvivel upp till den nidbild som sattes av företaget för över 20 år sedan. För en spelutvecklare spelar det ingen roll om du levererar bra och prisbelönta spel till din ägare, du är aldrig mer än ett pennstreck från att bli nedlagd.
Det ser ut att bli en blodig tid för både utvecklare och gamers framöver. Vi kan förvänta oss att se fler talangfulla studior läggas ned. Fantastiska spelidéer kommer stanna kvar på idéstadiet. Liv slås i spillror. Branschen kommer stagnera och bli mer likriktad.
Jag känner alltmer för att bara ta en paus från detta och ägna mig åt enbart retrospel ett tag. För det här, det är inte kul längre.
Läs även:
Eurogamer: What is the point of Xbox?
IGN: Phil Spencer and the battle for Xbox’s soul