Ända sedan Game Pass slog igenom har det pågått en diskussion om tjänstens hållbarhet. ”The best deal in gaming”, hävdades det från många håll. ”Too good to be true” var andras reflektion över tjänsten redan 2017, och detta förstärktes bara ytterligare när Microsoft höll fast vid att alla förstapartsspel skulle släppas dag 1 på Game Pass.

Frågorna var många. Hur skulle denna affärsmodell påverka spelförsäljningen? Skulle det gynna små utvecklare i att nå en bredare publik? Och hur skulle ett framgångsrikt Game Pass påverka hela branschen?

Det fanns en berättigad oro hos Sony. De insåg att deras traditionella affärsmodell, som bygger på att sälja spel till fullpris för att något år senare lägga till dem i PlayStation Plus-tjänsten, inte kunde konkurrera mot Microsofts prenumerationstjänst om Game Pass blev väldigt framgångsrik.

Under ett antal år såg allt grönt ut. Microsoft rapporterade nya milstolpar i antalet prenumeranter. Phil Spencer, då Xbox-chef, berättade att deras mätningar visade att Game Pass inte bara fick spelarna att testa fler spel utan också att köpa fler. Det sågs helt enkelt ut som att Game Pass trotsade kritikerna, och att det var en fungerande affärsmodell.

Sedan slutade Microsoft att rapportera antalet prenumeranter. Tillväxten verkade ha stannat av. Xbox-spel slutade dyka upp på topplistorna. Och stegvis framkom det att Game Pass hade en negativ inverkan på spelförsäljningen.

Nu vet vi att det är värre än så. Branschjournalisten Christopher Dring berättar i en intervju att en lansering på Game Pass kan skada försäljningen med upp till 80 procent. Det är förstås oerhört svårt att mäta sådant här eftersom det beror av så många olika faktorer, exempelvis om spelet även släpps till andra plattformar, om det är en anonym indietitel som hade haft svårt att nå igenom bruset utan en Game Pass-lansering och så vidare.

Dock får det anses fastslaget att när ett Xbox-exklusivt spel släpps på Game Pass dag 1, kommer det sälja betydligt sämre i butik. Det drabbade Halo Infinite, och förmodligen de flesta andra Xbox-titlar också. Detta är det raka motsatta mot vad Phil Spencer en gång hävdade. Antingen ljög han ogenerat, eller så har det blivit allt tydligare att Game Pass har en negativ påverkan på försäljningen.

Game Pass tycks ha fastnat vid 25 miljoner prenumeranter, och då räknas de gamla Xbox Live Gold-prenumeranterna in också sedan tjänsterna slogs samman.

Phil Spencer hävdar att målet med Game Pass aldrig var att den skulle bli annat än ett komplement till den traditionella distributionen av spel. Men det är uppenbart att Microsoft hade högre ambitioner, vilket de ofta har. 25 miljoner ger en hygglig inkomst varje månad, men Game Pass är förstås inte gratis att driva. Att Spencer hävdar att det är en vinstdrivande verksamhet ger jag inte så mycket för eftersom hans tidigare påståenden varit så uppenbart felaktiga.

Sony kan andas ut. Game Pass blev inte det stora hot som de fruktade. De kan upprätthålla sin affärsmodell. Det är i stället Microsoft som fått ändra sin. De har vant sina kunder vid att de inte behöver köpa några spel, och det är en minst sagt problematisk vana som är svår att ändra på.

Hur framtiden för Game Pass ser ut vet vi inte, men troligen kommer Microsoft bita sig fast i prenumerations- och molnsegmentet samtidigt som de släpper alltfler spel till PlayStation och Nintendos framtida konsoler. Xbox enda fördel blir att få vissa titlar tidsexklusivt på Game Pass, vilket om man man betänker hur pass många studior Microsoft äger numera kan vara skäl nog för många att motivera en prenumeration.

Jag har prenumererat nästan sedan starten. I höst är det åtta år. Jag har förmodligen nått gränsen för vad jag är beredd att betala varje månad, men det beror förstås på vd som släpps där framöver och hur mycket tid jag har att utnyttja de fördelar som Game Pass ger. För den som bara spelar Call of Duty och några spel till, exempelvis, är Game Pass inte alls ”the best deal in gaming”.

(Visited 68 times, 2 visits today)