Nintendo Switch går som tåget och har i två månader i följd slagit PlayStation 4 på den nordamerikanska marknaden, vilket är en prestation. Nu anser jag visserligen att Switch och PS4 egentligen inte ska jämföras direkt med varandra eftersom Switch i grunden är en bärbar spelenhet medan PS4 är en stationär, men det kan vi lämna därhän så länge.
Bill Trinen, senior product marketing manager vid Nintendo of America, och senior vice president Doug Bowser har ett antal exempel på vilka lärdomar som Nintendo drog från fiaskot med Wii U.
En sådan var att operativsystemet i Wii U var på tok för segt. Vid lanseringen var det skrattretande, men även flera år senare urskilde sig Nintendos OS jämfört med Sonys och Microsofts genom att vara ursegt. En annan lärdom är den som Reggie Fils-Aime vid flertalet tillfällen har lyft fram som ett problem för Wii U, nämligen speltorkan.
Eftersom nästan allt tredjepartsstöd dog ut halvåret efter lanseringen stod Nintendo rätt ensamma i att stödja formatet. Vilket innebar att det kunde gå månader utan en enda stor spelrelease. Detta menar Nintendo att de har löst den här gången. Inte främst genom att attrahera jättemånga fler tredjepartsstudior utan genom att nu när Nintendo 3DS fasas ut bara ha ett format att utveckla spel till. Detta underlättar då alla interna spelstudior kan fokusera på en plattform: Switch.
En tredje lärdom är att lyssna mer på fansen. Nintendo är kända för att vara stelbenta och fatta märkliga beslut på tvärs med vad deras fans efterfrågar. Enligt Doug Bowser har det blivit ändring på det nu, vilket i och för sig återstår att se.
Visserligen är det begripligt att ett företag inte vill kasta skit på sin egen produkt, även efter att den tagits ur produktion. Men såväl Sony som Microsoft har faktiskt kunnat vara rätt ärliga kring sina tillkortakommanden när det gäller PlayStation 3 respektive det första året med Xbox One. Om Nintendo var helt ärliga hade de krasst konstaterat att Wii U var feltänkt från början.
Konsolen var för svag för att vara attraktiv att konvertera stora AAA-spel från den nya generationen till, vilket egentligen gick på tvärs med Nintendos egen vision för Wii U. Gamepaden var klumpig, oattraktiv, hade usel batterikapacitet och blev aldrig så oumbärlig som Nintendo hade tänkt sig. Inte ens Nintendo själva lyckades utnyttja den fullt ut, vilket visar på grundproblematiken i hela konceptet med två skärmar.
Därtill kom priset, som knappt sänktes under hela livscykeln (Wii U kostade fortfarande närmare 3 000 kr när den togs ur produktion), en efterbliven onlineservice och alldeles för lite internt minne.
Det fanns kort och gott en hel del som talade emot Wii U. Ändå är inget på förhand givet. Även Wii var en teknisk dvärg, saknade en bra onlinetjänst, hade en gimmickkontroll och levde faktiskt i hög grad på ett spel till en början (Wii Sports). Nintendo trodde att de skulle kunna upprepa samma koncept en gång till.
I slutändan fick Wii U en drös med riktigt stabila förstapartsspel, däribland två som konverterades till Switch lagom till lanseringen (The Legend of Zelda: Breath of the Wild och Mario Kart 8). Men konsolen blev framför allt ännu ett bevis för vad som kan ske när en teknikutvecklare tittar på vad som fungerade i går i stället för att försöka lista ut vad som kommer fungera i morgon.
Det sistnämnda är naturligtvis mycket svårare, men det är just den förmågan som ofta ligger bakom en riktigt stor kommersiell succé. Oavsett om det är en smarttelefon, en ny leksak eller en spelkonsol.