Hösten 2020 ska Sony släppa PlayStation 5. Den femte stationära spelkonsolen från den gamla japanska musikjätten väntas bli en kraftfull best som ligger sida vid sida med Microsofts Project Scarlett.
I den generation vi lägger bakom oss om knappt ett och ett halvt år har vi sett två konsoler som till en början erbjöd två väldigt olika upplevelser men som i slutändan kom att bli oerhört snarlika. Inget i nuläget tyder på att skillnaden mellan Xbox och PlayStation kommer öka under nästa generation.
I en tid när streaming av film slagit ut de gamla hyrvideobutikerna och är på väg att växa även i spelbranschen, känner Sony uppenbarligen behov av att förtydliga skillnaden mellan en streamingtjänst som Googles Stadia och en spelkonsol som PlayStation 5.
Sonys fokus för PS5 är grafiktunga AAA-spel, inte indietitlar. Det är en begriplig prioritering, och indieutvecklare har enligt uppgift börjat omfamna Nintendo i stället. Vilket kan få konsekvenser på sikt.
Switch är i dag en alldeles utomordentlig konsol för den som gillar smalare titlar medan den, i likhet med Nintendos konsoler de senaste generationerna, saknar stora titlar som Battlefield, Call of Duty, Assassin’s Creed och The Division. Serier som, naturligtvis, kommer finnas tillgängliga på PS5.
Sonys strategi är att fokusera på de stora utgivarna under den kommande generationen för att säkra exklusivt och tidsexklusivt material. Detta eftersom bolaget är övertygat om att den som köper en spelkonsol gör det för grafiktunga spelupplevelser. Enligt Wall Street Journal kallar företagets Chief Executive Kenichiro Yoshida PS5 för ”en nischprodukt” för seriösa spelare.
Sony still welcomes games from independent studios, the first Sony official said, but the emphasis is on strengthening relationships with large publishers since resources are limited. The thinking is, the official said, that people buy a console to play high-quality games available only on that platform, not smaller games also available on smartphones.
Nu ska vi inte övertolka detta. Men det är lätt att få känslan av att Sony är på väg att ramla ned i elittänkandet från PS3-eran igen. Då bjöd de in Microsoft i leken, som tackade och tog emot och mer än tredubblade antalet sålda konsoler jämfört med generationen före.
Att kalla en uppföljare till en konsol som i år kommer passera 100 miljoner sålda enheter för en ”nischprodukt” är, givet att översättningen är korrekt, rätt besynnerligt. PlayStation är Sonys viktigaste varumärke i dag. Det kan med fog hävdas att PS4 räddade Sonys, alltså hela bolagets, ekonomi. Det kan en nischprodukt knappast göra.
Å andra sidan behöver det inte bli så stor skillnad i praktiken. Fokus under denna generation har de facto legat på just stora, påkostade exklusiva spel. Som God of War, Days Gone, Uncharted 4 och Bloodborne. Det är här Sony har varit framgångsrika. Det är dessa spel som gjort PS4 oumbärlig och lämnat Xbox One akterseglad.
Att indieutvecklare lockats till PS4 har till stor del haft att göra med dess popularitet. Man har varit tvungen att finnas där, helt enkelt. Xbox One har inte lyckats bli en seriös konkurrent till PS4 denna generation, vilket gjort de flesta utvecklares val enkelt.
Nu har Switch blivit en framgång och tack vare Nintendos mer inbjudande approach är det naturligt för många fristående små utvecklare att söka sig dit. Om den romansen består även in i nästa generation återstår att se.
Om vi ska gå på Kenichiro Yoshidas uttalande rakt av finns det en risk för att PS5 blir väldigt dyr. Nischprodukter brukar nämligen ofta vara det, det är delvis därför de inte tilltalar den stora massan.
En konsol vid namn PS3 lanserades till ett alldeles för högt pris. Problemet med PS3 var egentligen aldrig spelutbudet utan priset och den komplicerade arkitekturen. Smarta huvuden som Mark Cerny minns misstagen som begicks då. Jag vill inte tro att Sony står i färd med att upprepa dem.