Den första säsongen var riktigt bra. Säsong två är snudd på mästerlig. Netflix-exklusiva Mindhunter har lyft sig till en väldigt hög nivå.
Netflix egna filmer och serier varierar kraftigt i kvalitet. Vi får visserligen populära men högst mediokra Murder Mystery. Och så ibland dyker det upp riktigt vassa serier och filmer. Som Mindhunter.
Den första säsongen var långsam. Den skildrade uppbyggnaden av den beteendevetenskapliga verksamheten inom FBI, en kontroversiell rebellverksamhet vid den tiden. I säsong 2 är den etablerad och det finns mer tid att lära känna karaktärerna.
Medan Jonathan Groffs karaktär Holden Ford fick mest utrymme i säsong 1 är det Bill Tench, utsökt spelad av Holt McCallany, som vi går på djupet med denna gång.
Vanligtvis är det när seriemördarna intervjuas, eller när jakten på en mördare är igång, som spänningen stiger. Men här är Tenchs minst sagt komplicerade familjesituation minst lika spännande och dramatisk.
Även Anna Torvs karaktär Dr Wendy Carr får mer speltid denna gång, men just hennes privatliv är faktiskt inte särskilt intressant. Mitt intresse dalar varje gång hon är i bild.
Nio avsnitt går fort och jag förbannar mig nästan att jag inte drog ut på det lite till. Det lär dröja innan säsong 3 är här. David Fincher har nämligen fullt upp den närmaste tiden.
Mindhunter är något så ovanligt som en välspelad, tät, lågmäld och tempofattig serie där skådespelarprestationerna briljerar i nästan varje scen. Alla med intresse för välspelat krimdrama borde se den.