Jag velade länge och väl. Vägde för och emot, slogs med mitt ha-begär och försökte streta emot. Men till slut föll jag, som så ofta, ändå till föga. Nu står det en Xbox One X här hemma.
Det finns ett rationellt argument för detta, och det är att min One S faktiskt har krånglat en del. Huruvida det har med själva konsolen i sig att göra eller med operativsystemet och Microsofts always online-krav (som trots att det rent formellt inte finns faktiskt gör det ändå för att konsolen ska fungera felfritt) vet jag inte. Det är faktiskt mycket troligt att det är det sistnämnda.
Jag gick i tankar att köpa Gears 5-modellen av Xbox One X eftersom den är så jäkla läcker. Men efter en del tankeverksamhet insåg jag att den sannolikt hade hamnat i samlingen i ett av glasskåpen i spelrummet och inte under TV:n. Så det fick bli den vita konsolen i stället.
Nu återstår att se om det blir någon skillnad i hur snabbt operativsystemet är, hur ofta konsolen får för sig att uppkopplingen krånglar och kanske framför allt om det märks någon som helst skillnad i spelen på min gamla 1080p-TV. Vissa hävdar ju envist det, men jag inser att det stora hoppet inte skulle kunna ske förrän jag köper en 4K-TV med HDR.
En smäcker konsol är det i alla fall. Dessutom känns det bra bara att ha världens mest kraftfulla spelkonsol under TV:n. Även om det bara är i ett drygt år till.